Crank it up! Den här går till 11!

Några veckor efter att Etola på Tuppens torg broderat skyltfönstren med plastgranar och annan krims krams som ingår i julkonceptet – gör det det faktiskt? – är det julafton. Och det är inte ens mitten på november utan bara mitt på dagen.

Eller så är det bara jag. Det kanske är bara jag. Det kanske är bara jag som i ett blixtnedslag, med åska och underdunder i bakgrunden, hyllar postiljonen som hämtar paket med AC/DC-rock’n’roll?

Och det är så läckert, paketet. Boxen är en liten men naggande god kopia av en Marshallförstärkare.

De slitna inälvorna sitter där de ska. Det är något så underligt som singel B-sidor, ”sällsynta” liveinspelningar och så lite spår som ratats under albuminspelningarna av gudarna vet vilka orsaker. Säger inte att bandet är lågproduktivt men det ligger inte DAT-band eller analoga snören i studiohörnen och skräpar så några riktigt överraskande låtar finns här inte. (Utom en eller två men dem återkommer jag till strax.) Medföljande dvd:n innehåller ett urval från den tidigare utgivna Family Jewels-dvd:n.

Märkligheterna, ja. Två sånger sticker ut med skäggiga hakan.

Love Song som är inspelad för lp:n High Voltage är … öhh helt  sjuk, ju. Det är progg, för fan. Progg! Grisar som flyger! Allt är ljusrött! Svamp! Meskalin! 5 minuter 15 sekunder progg. Tänk Richie Blackmore efter Rainbow. Harpa, flöjt, tassiga hattar. Lägg till 1974 Sydney.

Fling Thing är AC/DC:s Whiskey In The Jar och bekant för många i en lite annan version som Bonny på Live som gavs ut i början på 1990-talet.

Det är kuriosa det där, kryddor i ett etablerat recept för en av världens bäst kända rocksoppor. Inte musik som man river upp ölfaskor till en fredag kväll. Läs mera gärna här.

Cold Hearted Man, Snake Eye och Borrowed Time är annorlunda. I mina öron är det riff och raff som borde ha släppts världen över och inte som B-sidor på Oceanienupplagor av Powerage, Blow Up Your Video och The Razor’s Edge.

Och den slutliga domen är…? Bra julgåva, bra. Men om man vill utbilda folk så skulle jag börja med Bonfire-boxen, skänka bort fortsättningskursen Family Jewels och – wahattahafucketifuk – skaffa rubbet. Det blir inte bättre än så här.

Till slut ett ruttet kommersiellt ps. Backtracks finns att få i två versioner. Lyxutgåvan kommer med hela 5 cd:n, 3 dvd:n, en vinyl och en såndär snygg 164-sidig coffee table-bok. Rockrock.

Det är lite svårt att skriva kreativt samt med den allvar som uppdraget kräver om Finlandsaktuella Killing Joke. Fatta att jag har AC/DC i hörlurarna och de två är ungefär så långt ifrån varandra som man kan komma.

Det är ena är en lexikondefinition på dysterhet och depp. Det andra sammanfattar brudar, bärs och rock’n’roll…

Hur som helst så är det så att Killing Joke kommer till Helsingfors. Konsertdatum är 29.4 2010, stället Nosturi. Biljetterna finns till salu torsdagen 12.11. Briljant.

Här, lite finska på köpet. Skivbolagets pressmeddelande:

POST-PUNK-YHTYE KILLING JOKEN 30-VUOTISJUHLAKIERTUE SUOMEEN
To 29.4.2010 Helsinki, Nosturi

Brittiläinen Killing Joke saapuu Helsingin Nosturiin torstaina 29. huhtikuuta osana yhtyeen 30-vuotista uraansa juhlistavaa kiertuetta. Post-punkia, industrialia ja synkkää goottirockia sekoittelevan bändin konsertin liput tulevat myyntiin Tikettiin ja Lippupalveluun torstaina 12. marraskuuta.

Killing Joke on kulttibändi sanan varsinaisessa merkityksessä. Vaikka yhtye ei koskaan noussut stadioneita kiertäväksi meganimeksi, on se kiistattomasti yksi viimeisten vuosikymmenten vaikutusvaltaisimpia vaihtoehtomusiikkiyhtyeitä. Kymmenet bändit Nirvanasta Metallicaan ja Nine Inch Nailsista Kotiteollisuuteen ovat nimenneet Killing Joken yhdeksi tärkeimmistä esikuvistaan, ja nuoremmistakin sukupolvista löytyy jatkuvasti uusia Killing Joke -faneja.

Pitkän uran tehnyt kokoonpano siirtyi 90-luvun puolivälissä muutamaksi vuodeksi telakalle, mutta teki näyttävän paluun 2000-luvun alussa. Vuonna 2007 Killing Joke koki uransa pahimman tragedian, kun yhtyeessä 1980-luvun alusta lähtien vaikuttanut basisti Paul Raven menehtyi sydänkohtaukseen kesken studiosessioiden. Killing Joke päätti kuitenkin jatkaa toimintaansa, ja kokosi yhteen bändin alkuperäisen kokoonpanon Jaz Coleman (laulu), Kevin ”Geordie” Walker (kitara), Martin ”Youth” Glover (basso) ja Paul Ferguson (rummut).

Tänä syksynä Killing Joke allekirjoitti maailmanlaajuisen levytyssopimuksen Spinefarm Recordsin kanssa. Edellisen kerran yhtye on vieraillut Suomessa viime kesän Ilosaarirockissa, jolloin brittikokoonpano esiintyi ainoana ulkomaisena bändinä festivaalin päälavalla. Killing Joken uran merkittävimpiä albumeita ovat debyyttilevy ”Killing Joke” (1980), pop-melodioita tribaalirytmeihin sekoitellut ”Fire Dances” (1983), myyntimenestys ”Pandemonium” (1994) sekä paluulevy ”Killing Joke” (2003), jonka rumpalina vieraili Dave Grohl (Nirvana, Foo Fighters). Spinefarm Records julkaisee yhtyeen 13. studioalbumin ensi huhtikuussa. Nosturin keikalle ei ole ikärajaa, mutta täysi-ikäisille on rajattu anniskelualue.

KILLING JOKE (UK)
”One of the most influential bands of the last 25 years” –Kerrang
”Killing Joke are a primal scream of humanity drowning in a tsunami of man-made disorder, 9,5/10” –Blabbermouth
”Impending damnation, tribal rhythms and riffs like avalanches of white-hot granite – this is classic Killing Joke” –Uncut
”Maailmassa ei ole monta bändiä, josta tällainen vanha pieru jaksaisi enää innostua. Yksi näistä harvoista bändeistä on Killing Joke.” –Jouni Hynynen / Kotiteollisuus