Nöjesbloggen

Vi var säkert där också
Header

Förberedd för festivaloväder i 8 punkter och en video

01.07.2014 17.39 | Skriven av Julius Uusikylä i musik - (Kommentarer inaktiverade för Förberedd för festivaloväder i 8 punkter och en video)

Det ösregnar och ditt favoritband spelar på festivalen du väntat på i månader. Helst vill du ju inte endast överleva utan lunginflammation, men även njuta av konserterna. Och så råkar gummistövlarna och kurabyxorna ligga i farstun på sommarstugan. Jag passade på att fota utrustningen som faktiskt höll mig alldeles torr och glad hela söndagen på Tuska.

Lager på lager. Vattentäta skor. Vattentät jacka. Tuskaan mennään tietenkin siks six six!

A video posted by Julius (@juliusuk) on


(klicka på bilden ovan för att se videon på Instagram.)

Här i några punkter:

1. Lämna paraplyet hemma. Oftast är paraplyer förbjudna på festivalområden, om inte borde de definitivt vara det. Man sticker väldigt lätt övriga firare i ögonen med ett paraply, i synnerhet om det blåser litet grann. Dessutom ser de övriga besökarna hellre på banden än på ett hav paraplyer. Och om det blåser är det ett ganska värdelöst regnskydd som lätt går sönder.

 

Konstfiberkläder.

Beklagar den usla kvaliteten på de här mobilbilderna! Det blev, som vanligt, brottom att hinna i tid till festivalområdet. Det får fungera som bevis för att det ändå ganska snabbt går att klä sig vettigt.

2. Konstfiberkläder. Jag fick snilleblixten att dra på mig min joggingutrustning. Fungerade utmärkt under den övrigt normala klädseln t-ksjorta, tröja, jeans och jacka. Om det understa lagret blir vått trycks fukten ut i de yttre klädlagren och huden hålls torr(are) och det känns varmare. Passade fint med svart under mina söndriga urgamla jeans dessutom. Inget måste, men en tanke värd att tänka.

 

20140629_007

3. Håll fötterna torra. Seriöst, kanske den viktigaste punkten. Det mesta går att uthärda bara fötterna är torra. Ett gammalt knep är att sätta yllesockor underst och en vanlig strumpa ovanpå. Nu vet jag inte vad en fotvårdare säger om det, men åtminstone hålls fötterna torrare, då fukten samlar sig i den yttre sockan. Samma tanke som i konstfiberkläderna på vilka fukten inte fastnar utan trycks ut bort från huden i de övre lagren.

 

Håll fötterna torra!

4. Håll fötterna torra. Ja, den här punkten är viktig och tål att upprepas. Vattentäta skor är ett väldigt mycket bättre alternativ än tygtossor. De här vegan-bootsen skötte jobbet alldeles utmärkt. Gummistövlar går förstås, man kan ju sedan fråga sig hur bekväma de är att gå i en hel dag. (”Gummistövlar och gul regnrock är ju sen inte så rock” sa mitt festivalsällskap. Några gula regnrockar bongades nog på Tuska.)

 

5. Huva eller hatt. Kan vara skönt att klä något på huvudet då regnet piskar. Munkjacka med huva under vattentätt lager fungerar troligen bra.

 

skarf

6. Skarf. Kan ju vara bra att ha nära till hands hängandes vid bältet. Kan tas fram som solskydd för huvudet om vädret plötsligt växlar. Eller att torka den svettiga eller våta pannan i. Eller något annat fräscht. Ser bra ut (?).

 

7. Vattentät jacka. Den svarta läderjackan jag gick i kanske inte gillar regn men är i varje fall väldigt vattentät.

 

8. Förvara telefonen vattentätt. Till exempel i den vattentäta jackans ficka. I nödfall i en plastpåse i fickan. Det här kan jag heller inte understryka tillräckligt. I färskt minne har jag fortfarande mitt besök till Sonisphere 2010 i Björneborg, då festivalfolket satt glatt på gräsmattan intill området och sörplade i sig diverse drycker i solskenet, och plötsligt drog ett riktigt oväder över. Blixtar, ösregn och otroliga vindhastigheter dök upp oväntat. Alla blev genomsura (men de flesta ändå glada, eftersom värmen höll i sig och stormen gick över), och min telefon, som satt i jeansfickan, blev vattenskadad. Jag visste ingenting då om en död och tiotals skadade inne på festivalområdet, medan flickvän och diverse familjemedlemmar satt hemma och var något oroliga då de inte fick tag på mig då de läste nyheten på webben. Kunde ha undvikts. Kom också ihåg att hålla telefonen laddad.

Okej, sedan säljer förstås alla festivaler engångsregnkappor som man kan köpa till överpris – det är troligen värt pengarna om din jacka inte är vattentät. Men den håller inte fötterna torra, vilket seriöst är enligt mig viktigare än att ha torrt om axlarna. Våt blir man i någon grad ändå oberoende av klädsel, men kom ihåg: håll fötterna torra.

I övrigt tänkte jag skriva att det är lika bra att strunta i att hålla huvudet torrt och frisyren i skick – ingen ser ändå din frisyr om du har den i en plastpåse. Men man kan ju vara kreativ och till exempel vika en turban åt sig av plast. Såg ett par riktigt fina som tyvärr inte fastnade på bild.

Extratips:

Ledig bajamaja

Ledigt.

• Kom ihåg att ladda telefonen före du går in på området. Du kommer troligen att behöva den.

• Bajamajan är ledig och olåst om symbolen i dörren är 50/50 röd och grön. Om du känner dig osäker kan du ju alltid knacka på före du stormar in.

• Glöm inte att ladda telefonen i förväg. Sa jag det redan?

… Och till sist hoppas vi på bättre väder inför resten av årets festivaler, och hela sommaren för den delen.

/Julius

Tuska dag 3 – historiens ok är ok

05.07.2010 15.30 | Skriven av HBL Nöje i musik - (Kommentarer inaktiverade för Tuska dag 3 – historiens ok är ok)

"Den här tatueringen planerade jag i flera år för att vara säker på dimensionerna och laytouten."

Jag har alltid haft en mjuk plats i hjärtat för söndagarna på Tuskafestivalen. Då har de värsta aggressionerna och machofasonerna slipats bort. Fredagens naiva förväntansfullhet och lördagens übermedicinering har gjort folk ödmjuka och vänliga, och festivalens headliner är fortfarande på kommande.

På fredagar och lördagar är det svart, smuts, boots, damm, läder och nitar som är haute couture, men på söndag är det skönt att anlända nysduschad och fräsch i färskpressade blåjeans, converse och vit t-skjorta (men glöm för fan inte nitarmbandet!) och gärna med en flaska gul Jaffa i handen, eller sugande på en isglass. Allt för att redan på förhand kompensera för den otröstliga känsla som alltid infinner sig när festivalens sista band slutat, väktarna driver boskapen ut i natten och det är dags att gå vidare till någon av efterfesterna – då vill man inte finna sig natten till måndag utanför Lostarn klädd i roadie-shorts, skitig svart tanktop och dammiga dr Martens. (Eller vill man, som metallväktare Grönros hade sagt om han inte varit i Roskilde och väntat att se Prince hela helgen … erkänn!)

Doug "Pretty Boy" Blair från WASP.

WASP och gul Jaffa var en vinnande kombination, men vad sjutton var det som hände strax innan spelningen började!? På relativt svag volym, men fullständigt hörbart, spelades korta snuttar av gamla WASP-låtar. Det har jag aldrig upplevt förr, att man på det här sättet försöker väcka folks minnen av bandet till liv inför en spelning … eller är det för att locka volatila diggare som råkar passera? Ingen aning, men jag gillade det inte.

Blackie "Man Boobs" Lawless, också WASP.

WASP har varit rätt bra de senaste gångerna jag sett dem, så söndagsspelningen i gassande solsken hade oddsen emot sig. Rösten var inte den samma längre, Blackie hade problem med både kraft och tonhöjd, men som tur hade han igen Doug Blair med sig på leadgitarr och körsång. (Efteråt höll Blair hov för tjejerna på backstagebarens haremkuddar. Gotta love the guy ;) Blackie syntes inte till efteråt, men det är förståeligt om man tittar på bilderna. På avstånd var han hur cool som helst, men man ska helt enkelt inte gå för nära och titta på det lösa skinnet. Musiken funkar däremot fortfarande alldeles utmärkt! Egentligen hör de väl inte hemma på en metalfestival, men låt gå. Piggt med lite melodier mellan allt rytande och shred.

Efter WASP borde jag tydligen ha gått och till Sue-tältet och kollat Trigger The Bloodshed och deras vindsnabba, brutala death metal. (Påminner lite om Rotten Sound.) Foto-Maku tyckte Trigger var det bästa han såg på hela festivalen, så ta hans ord för det! Moshpiten ska ha varit något sjukt också, och nivån av aggression hor publiken fick han själv erfara när en bjässe som haffades för ”ondskefullt beteende i piten” kom och otade Maku med stryk om inte bilderna på honom stryks nu omedelbart. Jag lyssnar på Trigger på Spotify just nu, och det är riktigt hårt och bra, fucktist!

George "Corpsegrinder" Fischer, Cannibal Corpse.

Cannibal Corpses gig skippade vi men den tjocknackade George Fisher (aka. Corpsegrinder) lyckades Maku få en episk bild av. Med en nacke som denna, vem behöver axlar? Och med hela familjens allsånger som Hammer Smashed Face, feministiska ställningstaganden som Stripped Raped And Strangled och filosofiska poemer som To Decompose, vem behöver något annat överhuvudtaget. En ”kul” detalj i sammanhanget är att Dave Mustaine hade förbjudit Finntroll, som egentligen skulle ha inlett söndagen på stora scen, att uppträda på samma estrad under samma dag som Megadeth. Detta på grund av trollens anti-kristna budskap, eller, rättare sagt, på grund av att MegaDave tappat all sans, den nyktra alkoholist och nyfödda kristen som han är. Men Cannibal Corpses budskap hade Jesus alltså inga problem med, enligt Dave. Gud måtte älska amerikaner och deras solida moral …

En mycket sliten mumie efter Niles gig.

Söndagens kostympris går till Mumien Av Toapapper som spökat ut sig ordentligt inför Niles tältspelning. Niles bandledare Karl Sanders är fullständigt såld på allt som har med det gamla Egypten att göra, och låtarna handlar förstås om Horus, Ra och deras äventyr, så personligen kan jag inte komma på vad som vore ett bättre sätt att hedra både Sanders och Nile än att tillbringa en timme före keikkan med att tvinna in sig i toapapper. Jag bugar! Priset för bästa festivalflagga går till den gamla (Home-Taping-Is-Killing-Music-) kassettdödskallen med nya texten ”We Downloaded Your Album” undertill. Det var svårt att få en bra bild av den, eftersom flaggjäveln vajade i vinden, men föreställ er något sånt här.

Megadeth skrev jag alldels just en text om till Hbl, så plocka upp tidningen nånstans på tisdag (eller hoppas att juttun läggs ut på webben) och läs där. En värdig headliner var de nog, och Mustaines nervskada som tvingade honom lägga av med musiken 2002 (ojdå, samtidigt han fann Jesus, vilket sammanträffande) var som bortblåst (säkert med Jesus benägna hjälp).

Setlistan får ni här medan ni beundrar Blackies tajta brallor!

1 Wake Up Dead
2 In My Darkest Hour
3 Head Crusher
4 Skin O’ My Teeth
5 Holy Wars … The Punishment Due
6 Hangar 18
7 Five Magics
8 Poison Was the Cure
9 Tornado of Souls
10 Dawn Patrol
11 Trust
12 Angry Again
13 A Tout Le Monde
14 Sweating Bullets
15 Symphony Of Destruction
16 Peace Sells
TEXT • JANNE STRANG
FOTO • MARKUS ÅSTRÖM

Gomorron yxskaft: En afton med Megadave

04.07.2010 21.33 | Skriven av Tommy Pohjola i musik - (Kommentarer inaktiverade för Gomorron yxskaft: En afton med Megadave)
Dave Mustaine | Lehtikuva, Vesa Moilanen

Dave Mustaine på Tuskafestivalen i Helsingfors | Lehtikuva, Vesa Moilanen

Dave Mustaine säger att han slängt stridsyxan, att han numera faktiskt är riktigt goddagmorjens med James Hetfield och dom andra  gubbarna i Metallica och att skvallerblaskorna därför nu kan stick-och-brinn.

Jag tycker det ser ut som att yxan finns kvar och är både farlig och fin. Enligt vår utsände redaktör Strang – som för övrigt twittrat flitigt som ”hblrock” samt redan levererat några bildförsedda bloggrapporter – är även Daves fingrar flinka som i begynnelsen. Och det var alltså ett tag, sedan. Vi snackar tidigt 80-tal och numera förgyllda koncept som speed och trash.

Föraktfullt talas det om nostalgidagen på Tuska och jag kan förstå det här snacket när jag tänker på ZZ Top i Puistoblues och någon version av Deep Purple som börjat spela på UF-gårdar.

Som sagt, en sista Tuskarapport inväntas. Stay tuned.

Tuska dag 2 i bilder

04.07.2010 15.02 | Skriven av HBL Nöje i musik - (Kommentarer inaktiverade för Tuska dag 2 i bilder)

Det här nitarmbandet har jag haft sedan ca 1983. Vintage!

Det bästa som hände i musikväg på festivalområdet i lördags var utan tvivel Crowbars spelning i Sue-tältet. På grund av strul med bildöverföringar blev vår fotograf försenad, så ni får tro mig när jag säger att de var korta, tjocka och tajta som korvar! Crowbar har hållit på sedan 1989 och lilla sångaren/gitarristen Kirk Windstein mycket längre än så.

Festivalstövel of choice.

Kirk är barndomsvän med Phil Anselmo, för att namedroppa lite, och stilen på Crowbars sludge påminner också soundmässigt lite om Pantera. Lite. Amerikaner kan det där med sound, till och med ett festivaltält får de att låta som ett tyskt stålverk. Bäst hittills. Kirk berättade också att de fått sova natten på gatan utanför flygfältet i Berlin, eftersom Tegel flughafen är stängd kl 00–04. Haha! ”But looking at you now, it was worth coming!”, smörar han oss.

"Jag gillar jättemånga olika heavyband! Några av dem har jag samlat här på min jeansväst."

Nåt annat bra såg jag inte, FM2000 kunde inte sjunga, Overkill var för hysteriskt och Bloodbath så packat att Inferno-tältet gjorde skäl för namnet. Det ryktades att en tjej höll på krossas, men hon räddades av säkerhetstyperna. Sånt ska de hålla på med! I övrigt har ordningsvakterna varit grymt ok för en gångs skull. En kille som smet in och försökte springa och gömma sig på ölområdet blev inte ens misshandlad eller förnedringseskorterad när han åkte fast. Tänk att man kan bli glad för sånt …

Jesusbussen är stamkund på Tuska.

Det skulle varit Mastodon som headliner, men när de ställde in Europaturnen blev det Nevermore som avslutade lördagen i stället. Habil heavy. Själv var jag redan på väg mot Lepakkomies och Rotten Sounds hemliga gig där. Ny basist och några nya låtar, men oj oj oj vad bra de är fortfarande. Upprepade min önskan till sångaren Keijo att skippa hans andra band Medeia, men karl’n behöver tydligen all aktivitet han kan få.

"KOM IHÅG ATT RINGA …

Keijo stod för övrigt för en av de mest insiktsfulla kommentarerna när vi en gång tidigare snackade livets mening och annan goja. ”Men tänk på mitt liv då, det enda jag gör är att skrika åt folk.” Tänk på det ja.

… DETTA NUMMER PÅ MÅNDAG!"

Kirk från Crowbar dök förresten också upp på Lepakkomies för att kolla Rotten. Han är vekligen kort och tjock. Och flintig och skäggig. Synd att det var så mörkt där nere att inget fastande på bild, men ni får tro mig när jag säger det.

Nu iväg och kolla WASP och Megadeth som avslutar festen i kväll. Det ser jag verkligen framemot!

Tuska dag 1 i bilder

03.07.2010 15.59 | Skriven av HBL Nöje i musik - (Kommentarer inaktiverade för Tuska dag 1 i bilder)

Nuf said!

Ju närmare nånting ligger desto mer sannolikt är det att man blir försenad, och den regeln gällde också i går fredag på Tuskafestivalen. Det är ca fem minuters promenad från Hagnäs till Kajsaniemi, så det är klart man sköt på den ansträgningen i det oändliga. När Brasilien väl var utslaget ur fotis-VM masade vi oss i väg. Det var ändå ”bara” Testament, Satyricon och Tarot man missat … Bloggfotografen Markus Åström däremot var på plats i tid, så njut av bilderna!

Devin.

Tuska är ju en av de få festivalerna som tillåter folk att ta med egna förfriskningar, och jag visste jag borde ha fixat en cider från Alepa på vägen men lättjan var större än törsten. Det fick jag ångra två gånger. Tack vare solen sålde Tuska slut på samtliga överloppsbiljetter under fredagen, och det räckte till med tusentals hevare för parken utanför festivalområdet också. Där satt de med sina kalla öl och jag hade SÅ lust att bara slå mig ner i gräset. Priserna i barerna på området  stiger för varje år med en euro, så nu fick vi pröjsa 5,50 e / 0,4 l öl samt 6 euro för en liten cider och 8 för lite vitt vin. Jesus hade inte haft råd med nattvarden här, jag lovar.

De som jobbar på festivalen har sin egen ”vip”-bar bakom huvudscenen, det är där man träffar ”alla”. De två första man ser är vanligtvis Jone Nikula och Juhani Merimaa, tätt följda av Kjell ”Hell” Simosas och sen en lång rad annat löst media- och musikfolk. Ilta-Sanomats flitiga nöjesreporter Räsänen hade redan hunnit intervjua både Chuck Billy och Tarots körflickor, och när det blev tal om Ziltoid (se förra blogginlägget) berättade Kjell att han antagligen är den enda i världen som verkligen älskar Ziltoidplattan (liksom Bob Malmström-kumpanen Ville som ibland måste lämna baren och gå hem för att lyssna på den).

Satyr.

Bob Malmström ska för övrigt spela in en sex låtars ep i Ajattaras Perkelestudio snart.

Men Kjell hade fel angående Ziltoid! Han var inte den enda som älskade det! Varenda kotte kröp fram för att kytta när Devin Townsend apade sig med den hemgjorda aliendockan på storskärmen. Gitarrdueller och lite för mycket fjanteri och lugna lägen, men det som höll mitt intresse naglat var psykologiska fantasier om Devins schitzofrena kamp mot sig själv i form av en handdocka. Om man tänkte att det fanns djupliggande mentala trauman bakom den här  showen var det lättare att stå ut med både dockan och de taffliga videosekvenserna, för att inte tala om ”musikalens” själva libretto – en alien i jakt på en kopp kaffe. Vad har hänt med metallen?

Det ska vi ta reda på nu, för snart börjar Crowbar ösa på i Sue-tältet. Hörs!

Ziltoid Den Allvetande.

Rymdvarelse headliner på Tuskafestivalen

01.07.2010 23.25 | Skriven av HBL Nöje i musik - (Kommentarer inaktiverade för Rymdvarelse headliner på Tuskafestivalen)

Årets hårdrocksfestival Tuska i Helsingfors Kajsaniemipark blir en utomvärldslig upplevelse – fredagens huvudartist är nämligen Ziltoid, en tvättäkta alien från planeten Ziltoidia 9.

Ziltoid med Devin Townsends egna ruggiga luggar klistrade på bakhuvudet.

I den verkliga verkligheten rör det sig om kanadensiska musikern Devin Townsends terapiprojekt Ziltoid The Omniscient, en fantasivarelse på vilken Townsend projicerat sina dåliga sidor, och med vars hjälp han funnit en ny balans i livet efter åratal av depressioner, drog- och spritmissbruk. Nu har Townsend dumpat knarket och flaskan, och till och med lyckats vara ”en inte alltför dålig farsa” till sin nyblivna unge.

Det var knappt så man kände igen karl’n där han rusar fram och skakar hand med oss journalister i dörren till skivbolaget EMI på torsdag kväll. När Townsend senaste gång besökte Finland med bandet Strapping Young Lad i Provinssirock 2006 fanns det inte mycket karl kvar. ”Jag hade aldrig sett en så utsliten människa”, som en av kollegerna på presskonferensen också sade. Krutet var slut, ”jag ville bara av scen för att bli hög” och ”det var inte kul längre”, som Devin själv berättar. ”Och när det känns så, då ska man lägga av.” Det gjorde han, men kom tillbaka. Det var den klassiska historien – dumpa drogerna och tappa självförtroendet.

Devin från förr: Arg, mobbad, nerknarkad och utbränd. Men sjukt bra live!

– Jag har varit en nörd hela mitt liv, i skolan blev jag aldrig bjuden på fester och sånt. Men tack vare min musik blev jag plötsligt cool, och då började jag bete mig så som jag trodde man skulle i rocklivet.

Det ledde till slut till en fullständig burnout och torken var enda vägen vidare. Och när Devin blev nykter var han skitskraj för att lyssna på sina gamla skivor, för att inte tala om att göra ny musik.

– Jag är inte emot knark och sprit, det passade bara inte mig. När jag lyssnade på mina gamla skivor tyckte jag faktiskt om dem, trots allt. Det var jag på den tiden, det måste jag acceptera.

Skrivkrampen släppte också, mycket tack vare Ziltoid.

– Ziltoid är en överdriven version av mig, en allvetande, allförmögen och gränslös varelse med otrolig hybris och storhetsvansinne. Det är ett sätt att kanalisera sidor av mig själv jag inte trivs särskilt bra med.

En talande gest var, att när Devin byggde Ziltoid-dockan (ja, det finns en riktig Ziltoid-docka) klippte han samtidigt av sig sitt långa och slitna, fula hår, som varit hans kännetecken genom de hårda åren. Och så tog han och limmade håret på dockan i stället (se bilden ovan).

– Ja det stämmer, jag sparade håret och limmade det på Ziltoid, och känslan jag fick var att jag sparat det alla dessa år bara för honom, säger den numera stiligt flintiga och tydligt välmående 38-åringen.

Ziltoids mission på jorden är jakten efter den perfekta koppen kaffe. En metafor, naturligtvis, för den Heliga Gralen, livets mening.

”FINLAND FATTAR”

Ziltoid-skivan gick inte hem i alla stugor – alla tycker inte det är kosher att leka med humor inom heavy metal – men Finland tycks ha en soft spot för de mest mystiska inkarnationer av heavymusik. När arrangörerna för Tuska ringde upp och bad Townsend uppföra Ziltoid-operan live i sin helhet nappade han genast på chansen.

– Jag är otroligt tacksam till er finländare för den här möjligheten och för att ni som enda land har fattat den här grejen! Jag har jobbat på showen i fem månader, aderton timmar om dagen. Men den är inte färdig, jag har lite videoeditering kvar att göra, säger Devin ännu kvällen före den stora premiären.

På albumet spelade Townsend in samtliga instrument själv, men på scen har han ett band med sig. Exakt hur showen kommer att se ut vet ingen ännu, men det ska bli åtminstone några specialeffekter och en rejält tilltagen videoskärm.

– Jag ville egentligen ha en sjuttio meter hög Ziltoid som steker hamburgare och en damkör på femton grönmålade kvinnor, men då sade Tuska-arrangörerna stopp.

Devin Townsend på presskonferensen i torsdags: Stiligt flintig, välmående och pratglad.

Ziltoid är Townsends ”labour of love” och han har själv gjort allt: Från musiken till dockan till videoinspelningarna till redigering och regi. ”Det är inte Cats på Broadway precis, men hoppas ni gillar det.”

Uppföljaren till Ziltoid-skivan är redan på gång, och på den kommer Ziltoids äventyr på Tuskafestivalen att vara en central del.

– Yeah, vi får alla se vad som händer …

Förutom Ziltoid-musikalen på fredag kommer Devin Townsend att uppträda också med sina ”egentliga” sånger under namnet Devin Townsend Project på lördag kväll.

Så, vi får se bägge sidor av dig …

– Det får min stackars hustru också, hinner han säga medan han skakar tass med oss alla igen och rusar iväg till hotellrummet för de sista editeringarna av Ziltoid-videon. ”Wish me luck, folks! See you all tomorrow!”

JANNE STRANG

• Lyssna på Ziltoid The Omniscient på Spotify.

• Devin Townsend presents Ziltoid The Omniscient live på Tuskafestivalens huvudscen fredagen 2.7 kl 20.30.