Nöjesbloggen

Vi var säkert där också
Header

Guds röst: Radion vs skivbolagen

24.11.2010 21.13 | Skriven av HBL Nöje i musik - (en kommentar)

Måste bara skriva ner en reflexion jag hade i morse när jag lyssnade på radio. Det var för övrigt Yle X och jag stod ut med hela fem låtar och flera inslag av skitprat, inklusive ett sakligt nyhetspaket, innan jag gav upp.

Men ändå, poängen var den att det går svinbra för radio nuförtiden. Finska hushåll har i genomsnitt sex (!) radioapparater – antagligen inklusive mobiltelefoner och datorer mm. – och den årliga radiogalan (för två veckor sedan) flyttade ut till ett megatält på Senatstorget eftersom ingen restaurang var stor nog för evenemanget.

Skivbolagen går det samtidigt skitdåligt för, det visste vi alla. Artisterna har insett detta också. Numera är det väldigt få som tjänar någonting på att sälja skivor, men man behöver albumen för att ”existera” på riktigt. Har man inte släppt en skiva är man ett hobbyband.

Förr i världen ansåg skivbolagen att de hade en mycket viktig uppgift som ”portväktare”. Det var de som såg till att konsumenterna inte behövde drabbas av dålig musik, de utgjorde något slags kvalitetsgaranter. Deras uppgift var som ”guds röst” – den som berättar för folk vad som är bra eller inte. I dag när skivbolagen inte längre behövs – folk hittar sin musik på andra håll än i skivbutikerna – har också deras auktoritet som guds röst delvis försvunnit.

Men – och det här är min kungstanke från i morse – folk vill ha, rentav behöver, någon som säger åt dem vad som är bra, vad de ska tycka om – och vad de ska köpa. Därför har radions inflytande vuxit i takt med att skivbolagens betydelse minskat.

Så nu är det enda vi behöver radiostationer som spelar mera bra musik. Men det är en annan femma.

Satan så bra dom är

13.10.2009 16.22 | Skriven av Tommy Pohjola i musik - (Kommentarer inaktiverade för Satan så bra dom är)

Jag vet. Billig rubrik. Men du läser det här så jag vann. Och dessutom är poängen att i bästa välmening marknadsföra en spelning. För är det nu en dinosaurie man ska se är det väl dom här och inte, säg Foreigner. Ronnie James Dio är en annan sak. Honom ska man alltid se.

Så här står det i det entusiastiska pressmeddelandet från Stryper HQ Finland:

Yhdysvaltalainen hard rock -yhtye Stryper saapuu ensi vuoden alussa ensimmäiselle klubikeikalleen Suomeen. Musiikkinsa ohella kristillisestä vakaumuksesta, raamattujen heittelystä yleisöön sekä 80-luvun kelta-mustista ”mehiläisasuista” tunnettu kokoonpano nousee Nosturin lavalle lauantaina 30. tammikuuta 2010.
1980-luvun alussa aloittaneen Stryperin debyyttijulkaisu, 6 biisin minialbumi ”The Yellow and Black Attack”, ilmestyi vuonna 1984. Jo pian perustamisensa jälkeen yhtye pääsi kiertämään Bon Jovin ja Rattin kaltaisten artistien kanssa, mutta suuri läpimurto tapahtui kahta vuotta myöhemmin ”To Hell with the Devil” (1986) -pitkäsoiton julkaisun yhteydessä. Kaikkien aikojen menestynein kristillinen metallilevy myi nopeasti yli miljoona kappaletta ja nousi listoille ympäri maailmaa. (…)  Uransa aikana yli 10 miljoonaa levyä myyneen bändin kahdeksas studioalbumi ”Murder by Pride” ilmestyi aikaisemmin tänä vuonna.