Nöjesbloggen

Vi var säkert där också
Header

Den politiska satiren har nått nya höjder med bloggen Per-Looks, där ett antal kommunalvalskandidater för det finska populistpartiet Sannfinländarna (fi. Perussuomalaiset) presenteras. Låter inte så kul? Nja, udden på skämtet är att det sker utan kandidatnummer, programförklaring eller ens namn på personen. Bara ett foto på respektive person. Och en bild säger som bekant mer än tusen ord. De här bilder formligen skriker.

En extra dimension till ”skämtet” är att namnet Per-Looks hänvisar till gatumodebloggen Hel-Looks, som samlar på bilder av egensinnigt klädda och trendiga hipsters i Helsingfors. Nu får vi se den andra sidan Finland.

Problemet är ju att flera av kandidaterna, och speciellt samlade tillsammans, ser rätt roliga ut – och man får ju inte skratta åt någons utseende! Det har visserligen argumenterats att det i detta fall är ok, eftersom Sannfinländarna har så mycket barlast på sina konton, efter att partiets aktiva rasister (förlåt, invandringskritiker) släppt den ena grodan efter den andra, och resten av dem bara tigit i medhåll. De är, enligt det sättet att se saken, fritt byte för elak satir.

En ytterligare humorkontext är att Sannfinländarna i sin politiska retorik gör anspråk på att representera det äkta finska folkets djupa led. Och det är väl det, med all hjärtlighet sagt, de faktiskt gör. Åtminstone den förutfattade nidbilden av en äkta ”juntti”, med tillhörande skärmmössa med Formel 1- eller ölmotiv, lejonhalsband, hockeylandslags- och ”Kiitos Veteraanit”-tröjor.

I dagens lättkränkta klimat lär det inte dröja länge innan vi har en Per-Looksgate på gång. Eller är det så, att man på partikansliet på Georgsgatan 8 vågar resonera att all publicitet sist och slutligen är bra publicitet?

För en journalist som griper sig an sajten vore det också guld värt att veta huruvida fotografierna på Per-Looksbloggen faktiskt föreställer partiets medlemmar och kandidater i det aktuella valet (eller tidigare val). Det skulle kräva rätt omfattande research. Att alla hittills verkar ha svalt bloggen som en faktisk representation av Sannfinnarnas kandidatkår säger också mycket om vad vi på andra sidan det ideologiska staketet är beredda att tro om uppstickarpartiet.

Ska bli kul att se vad Sannfinländarnas spinndoktor Matti Putkonen trollar av det här. Kommer han att sätta upp en blogg med De Grönas eller Svenska Folkpartiets kandidater och medlemmar? Och hur skulle de se ut? Eventuellt ganska roliga de också.

Delete, delete förrän det är för sent!!

26.01.2011 14.08 | Skriven av HBL Nöje i musik - (Kommentarer inaktiverade för Delete, delete förrän det är för sent!!)

The Artist Formerly Known As Sipe Sontaläjä aka. Steven Riekki. (Sami Siilin / Flickr)

Ibland får man ett infall som man bara går med … folk pratar alltid om hur man ska följa sin intution, men i vissar fall finns det faktiskt inget värde i att ”lyssna på sin inre röst” och ”bara göra”. Ibland går det åt helvete med oanade konsekvenser. Ibland är det inte ens frågan om intuition, utan helt enkelt en riktigt dålig idé.

Det brukar ju handla om tatueringer – den där stratocastern eller kyrkbåten man lät hacka in i skinnet på Provinssirock ’95 – men i veckan fick jag två färska exempel på andra idiotier som man ångrat, kommer att ångra eller eller åtminstone borde ångra.

I går hörde jag nämligen att superpopulära tonårspunkpopbandet Pyhät Tepots sångare Sipe Sontaläjä vill byta artistnamn. Han säger nu att han ångrar namnvalet, som blev påhittat under nån form av alkoholförgiftning.

Det var säkert roligt i början (nej, det var det inte) men sedan Tepot stigit från de sjaskiga källarhålen till större estrader och blivit regelbundna gäster i press och tv, har det börjat pärtta Sipe att se sitt namn skrivet.

”Jag har funderat på det här ända sedan Paska-Ben och jag grundade bandet … Sipe Sontaläjä (sv. ‘Dynghög’, en. ‘pile of manure’) är ett dumt och smaklöst namn … ”

Det stämmer, Sipe! Eller ursäkta, Steven Riekki, som han numera heter. Tydligen ett artistnamn han använt med sitt första band The Strutzie (se där ett bra namn!) och påföljande Mean Street.

Vi funderade med kollegan Kvist hur mycket av Teppos framgång som låg i namnet Sontaläjä, och huruvida pilen nu kommer att peka neråt … kan man bara byta så där? Sontaläjä, i all sin idioti, reflekterade en viss omdömeslöshet och laissez passer-attityd, signalerade att saker inte är så allvarliga och vi själva i allra minsta grad. Kommer namnbytet uppfattas som att pisset stigit i skåpet åt karl’n? Är han för fin nu? Tar de sig på allvar nu? För ärligt talat är det ganska crap musik … Åtminstone de som velat hoppa av hype-skutan har nu en fullgod ursäkt: ”jag digga dom då när dom ännu var uugee, när Sipe ännu hette Sontaläjä”.

Trion har lika kul på scen som i studion. (Fotograf okänd)

Veckans andra ”delete, delete” kommer från rockpopparna Home Junior (se där ett riktigt riktigt skit bandnamn) från Palokka i Jyväskylä, och jag kan knappt räkna alla de sätt på vilka deras senaste tilltag är en dålig idé.

Trion har spelat in ett nytt album, och som teaser erbjuder de samtliga sina låtar – mixade ihop på ett och samma spår. Man kan lyssna på eländet här. Det går inte länge, jag har försökt.

Nu är det någon som påstår att det är humor, och det är det också, liksom det är marknadsföring (och jag hatar mig själv för att jag skriver om det). Men det är den totala bristen på respekt för sina egna låtar och sig själv som kreativa artister, som bandet här uppvisar. Och det stör mig på något sätt oerhört. Varför i helvete gör ni låtar överhuvudtaget? Vad kan möjligen vara idén med en så här mix?

Mediokra talanger måste naturligtvis gripa alla möjligheter till uppmärksamhet, och det får jag unna dem. Men det kan väl inte vara bara jag som tycker hela tilltaget är sjukt pinsamt och rent nonsens? Och att de dessutom fick skivbolaget att göra promotion kring det med ruirken ”home junior ger bort sitt album gratis på nätet” stör mig ännu mera. Inte för att jag känner mig snuvad på ett album medioker poprock, utan för att vitsen är så billig att den hör hemma i Bemböle-kategorin fån 50-talet, teknologernas wappentidning – eller, som i detta fall, Tammerfors.

Hur sku det ha varit att lämna skämtet på bastulaven och tänkt efter lite, en gång till …? Bäst för mig att lämna analyserna och gå vidare förrän jag sätter det berömda kaffet i v-kragen.

WTF!? Negerhumor på Jussigalan

01.02.2010 12.00 | Skriven av HBL Nöje i Film - (Kommentarer inaktiverade för WTF!? Negerhumor på Jussigalan)

Nelonen - kaikki käy?

Nelonen - kaikki käy?

Nelonens produktion av de finska Oscars, filmgalan Jussi, fick godkänt men vad i hel*ete var det som hände i sketchserien som skulle lätta upp stämningen mellan prisutdelningarna!?

Storylinen handlade om en ung skådis som drömmer om Hollywood, och kommer på idén att låta sig adopteras av Brad Pitt och Angelina Jolie. Han skickar ett brev till dem men får inget svar. Då kommer idioten på idén att måla ansiktet svart med skokräm och posera hungrande mot en blue screen bland afrikanska barn för att öka sina adoptionschanser.

Vad har jag emot det då?

Främst är jag lite chockad av att det fortfarande år 2010 i Finland är ok att måla sig i ansiktet med skokräm för att föreställa ”neger”, och få visa upp sig på nationell tv.

För det andra att göra humor av hungrande barn … någon som ännu minns t.ex. Haitikatastrofen förra veckan?

För det tredje var hela berättelsen pinsamt dåligt skriven och producerad.

Ja, och hela grejen om adotption är ganska känslig för många … osv osv. Jag hoppas verkligen att Nelonen inte kommer undan med det här.

Grattis för övrigt till Klaus Härö, Lasse Pöysti och Rööperi! Värdiga vinnare!

Jussigalans hemsidor

Nelonens Jussi-sidor