Nya videor av Cats och Whas

Publicerad: 08/04 14:15

I dag: två fina videon av två fina band …

The Whas fick för ett par veckor sedan ut sin nya video Sad Man som förebådar släppet av ep:n som man spelade in i fjol somras med Gordon Raphael från Seattle, sannolikt bäst känd som producent för The Strokes smått legendariska två första album.

Review Of Crooks (som man kan lyssna på här) släpps officiellt den 22 april via skivbolaget 25 Hour Convenience Store som leds av Gary Powell (ex-Libertines, ex-Dirty Pretty Things).

Releasefesten firas också lämpligen i London – The Whas audiogeografiska urkälla – med en spelning på musikpuben Bull & Gate i Kentish Town. Bandet stannar också i den brittiska huvudstaden för tre ytterligare keikkor (The Luxe 24.4, Sebright Arms 25.4 och Water Rats  27.4).

Vi håller tummarna att ”rätt” folk dyker upp och The Whas besök leder till mera uppmärksamhet och större kretsar. Ambitionen och talangen är på plats, det vet alla som sett dem live.

Kolla Sad Man-videon genom att klicka på bilden här nedan!

YouTube Preview Image

 

Dagens andra godbit är fotokonstnären Appu Jasus video för The Sea Within You från Cats On Fires fjolårsalbum All Blackshirts To Me.

Appu låg också bakom Cats förra video After The Fact, men i motsats till den syns inte bandet alls i det nya verket. Snyggt som fan, ändå, och en vacker sång också.

Varsågoda och njut!

YouTube Preview Image

 

FOTNOT: Fotografiet på The Whas live är taget av Janne Wass för ZXC Music

Soft Moon behövde inga ord

Publicerad: 03/04 12:24

Det blev en förväntat fin tisdagkväll på Kuudes Linja när amerikanska post-punkbandet The Soft Moon gjorde sin debutspelning i Finland. Killarna från San Francisco är på en 20+ gig lång turné på gamla kontinenten med höstens starka album Zeros i bagaget. Helsingfors var fjärde anhalten.

The Soft Moon grundades för bara drygt tre år sedan som ett soloprojekt för gitarristen Luis Vasquez, och det är fortfarande han som står i centrum, både på scen och i fråga om låtskrivandet. Men livetrions starkaste länk var utan vidare bassisten Justin Anastasi som höll spänningen i låtarna uppe med sin närmast övermänskliga rytm- och tempokänsla. På den heltäckande matta som Anastasi och trummisen Keven Tecon vävde fram var det lätt för Vasquez att spela rollen av den besatta frontmannen, låta gitarren yla och eka, och ibland gå fram till micken för ett ”hey” eller ”yeah” eller ”weyh”. Mer behövdes inte.

Några kapitel mer text bjöd förbandet, Helsingfors egna Beastmilk på. Kvartetten som nyligen sajnade nytt albumkontrakt med Svart Records verkar fortfarande söka sin stil, och bjuder på stora variationer i anslag och kvalitet, också inom de enskilda låtarna. Styrkan i bandets ”apokalyptiska post-punk” är sångaren Kvohsts (även känd som Mathew McNerney från Hexvessel) och gitarristen Johan ”Goatspeed” Snells dialoger mellan röst och dist.

Låtarna börjar ofta trevande och byggs upp långsamt via diverse omvägar, innan man hittar kartan, kommer ut på motorvägen och släpper upp kopplingen. Men när det rullar på som bäst är Beastmilk helt oantastliga. Tisdagens spelning var den punkigaste jag sett med dem hittills. Det blir spännande att höra hur det låter nästa gång.

I motsats till amerikanerna som lät publiken klappa in dem för en encore, var den enda kommunikationen mellan Beastmilk och publiken ett mumlande ”kiitos” när bandet utan att ens titta upp tog sina pinaler och gick av scenen. Kyligt.

Lyssna på The Soft Moon på Spotify och Beastmilk på Bandcamp

Killers kör lokala tributer

Publicerad: 26/02 17:45

Efter brittiska öarna fortsätter The Killers i kväll sin Battle Born-turné i Hartwallarenan i Helsingfors. Setlistorna har sett bra ut, en fin genomskärning av de fyra albumen hittills. Stommen av låtarna har varit den samma, men ordningsföljden har varierat lite, och det mest speciella är att varje stad eller land fått sin egen lokala coversång.

Under första spelningen i Manchester fick publiken höra Joy Divisions Shadowplay och The Smiths There Is A Light That Never Goes Out. Andra kvällen bjöd The Killers på Oasis ballad Don’t Look Back In Anger och som extranummer kom självaste Bernard Sumner upp på scen och hjälpte till med Crystal av sitt band New Order (som ju var en fortsättning av Joy Division).

Kul också därför att The Killers ju ursprungligen tog sitt namn från New Orders video till samma låt (2001), där det figurerade ett fiktivt indieband som heter The Killers. Trivia. Ta till vara och briljera.

I Belfast, Nordirland, spelade Killers en cover av lokala hjälten Van Morrisons dänga Brown Eyed Girl och lite söderut, i Dublin, sträckte sig fantasin hela vägen till U2 och With Or Without You.

Ärligt talat vore det väl lite smickrande om Finland fick en egen cover, men samtidigt lite skrämmande vilken det vore … det enda hållbara jag kan föreställa mig är att Brandon Flowers bjuder upp Ville Valo och sjunger Join Me, men mer sannolikt blir det i så fall Lauri Ylönen och The Rasmus Shadows. Eller … i Australien hade Killers mage att apa sig med lokala folksången Waltzing Matilda … så kanske Säkkijärven polkka i kväll då. Den var ju en av Finlands största musikexporter som en av Nokias ringtoner en gång i tiden.

 

”Till en början var jag lite skeptisk mot huruvida Kendrick Lamar faktiskt var en bra rappare, men hans bassound övertygade mig”. Ungefär den analysen hade jag hade gett, om jag skrivit en recension.

Som tur hade vi Andreas Karsten i sällskapet, som diggat och följt med Kendrick Lamar sen day one, så jag tänkte låta honom gästblogga om spelningen och vad det hela handlar om. Varsågoda!

KENDRICK LAMAR

The Circus 16.02 2013  

Två år sedan släppte då 23-åriga Kendrick Lamar från Compton, Kalifornien på egen hand ut skivan Section.80 (2011), och växte snabbt efter det till hiphopens hetaste nya namn.

I höstas kom albumet Good kid, m.A.A.d. city (2012) som toppade hiphop- och rap-listorna, och som bäst låg tvåa på prestigefyllda Billboard. Plattan släpptes via Dr. Dres skivbolag Aftermath som fört fram de största hip-hop artisterna under senaste decennier – bland andra Eminem, 50 Cent och Snoop Dogg – och nu är det Kendrick Lamars tur.

Lamar fick genast kontakt med publiken i lördags och lät dem delta i alla sånger. Det bjöds på material från både gamla mixtapes, och nyare låtar. Mest tokiga blev publiken av A$AP Rockys hit Fuckin Problems (där Lamar har en vers), ADHD, HiiPower och Kendricks största hit Swimming Pools (Drank) från senaste skivan.

Personliga favoriter var bastunga Look Out For Detox och de två bästa låtarna från nya skivan Money Trees och m.A.A.D city.

Kendrick Lamar är en mycket tekniskt begåvad artist och hans lyrik beskriver livet i Compton på ett sätt som inte gjorts inom rap sedan 1990-talet. Hiphop handlar mycket om autencitet och den lyser om honom under låtarna och när han talar med publiken. Det fina är att han har behållit samma sound och team med sig ända sedan början och – som han också själv sade – ”fått publiken och mainstreamen att komma till honom”. Om Lamar fortsätter i denna takt kan det gott vara att lördagen var sista gången man såg honom på klubbspelning. Nästa gång blir det sannolikt en fylld ishall. Och förhoppningsvis tar Kendrick Lamar nästa gång med sig också resten av sitt team, det vill säga Schoolboy Q, Ab-Soul och Jay Rock.

Otroligt fin konsert, men än en gång blev det kaos vid utgången på The Circus när konserten tagit slut. Otroligt långa köer till garderoben, och dessutom slagsmål vid sidan om. Tråkigt.

Setlist:

  1. Westside, Right On Time 
  2. Hol’ Up 
  3. P&P 
  4. Fuckin’ Problems 
  5. A.D.H.D 
  6. Tammy’s Song (Acapella)
  7. Look Out For Detox 
  8. Money Trees 
  9. Backseat Freestyle 
  10. Bitch, Don’t Kill My Vibe 
  11. Poetic Justice 
  12. m.A.A.d city 
  13. Chapter Six 
  14. The Recipe 
  15. Hiii Power 
  16. Swimming Pools (Drank) 
  17. I Am (Acapella)
  18. Cartoons & Cereal
(Text och foto: Andreas Karsten)

Generiska HIM-titlar på Wiki

Publicerad: 15/02 13:41

I går publicerades på alltid pålitliga Wikipedia en lista på 13 sångtitlar som påstods vara namnen på de nya låtarna på kommande HIM-albumet, som går under arbetsnamnet Tears On Tape.

Allt såg ok ut, normala love and death-variationer i typisk HIM-stil. Förutom ett av spåren som hette We Found Love In The Dark. Det var den som fick oss att haja till: ”Inte kan Ville ha gett en sådan titel … eller?” Hur som helst, vi skrattade så vi kiknade.

I dag var listan utbytt mot en ny, med lika gångbara HIM-titlar, men nu var det låt 12, When Love Starts To Die, som avslöjade skämtet.

Tydligen är det någon – eller några – som hittat humorn i Valos rätt generiska lyrikpool, så vi tänkte bidra med några egna förslag som vi tycker Ville kunde fundera på att använda.

Tears On Tape (ute 29 april 2013):

  1. Pain, My Bride
  2. Cut Your Name In My Arm
  3. Vampiric Alone 
  4. Married To Solitude
  5. Dying Hearts
  6. Cardiac Cancer
  7. Grave Of Affections
  8. Heartache, Mon Amour
  9. Blood Ocean Floor
  10. Where Doves Fly To Die

och så en Japan Bonus Track som heter Sunset Of Our Romance.

Flera bra förslag?

Appar för sex och sång

Publicerad: 14/02 11:10

Det är nästan alltid falsk marknadsföring när man skriver ”sex” i rubriken, men inte denna gång, era lyckostar. Det är Alla hjärtans dag och jag tänkte tipsa om två fina appar som dök upp i veckan. Och vi börjar med sexet förstås.

I slutet av januari lanserades Facebook-appen Bang With Friends, som genast väckte anstöt och beundran. Det var ett gäng kaliforniska kodarstudenter som programmerade appen, efter en ölindränkt diskussion om ”all falskhet i nätdatingvärlden”.

BWF eller Kaveripano.com som den heter på finska, är ett diskret sätt att få veta vem av ens Facebookvänner som är intresserade av att ligga med en. Logga in på sajten, och en snygg panel med alla dina friends dyker upp. Sen är det bara att klicka på alla som man kunde tänka sig ha sex med. Och det funkar, åtminstone tekniskt. (Ja, vi testade.)

Om personen du klickat på även klickar dig, så skickar appen ett e-postmeddelande till er bägge samtidigt, med informationen att ”Hej, den och den vill hoppa i säng med dig! Här är e-postadressen. Ha så kul och glöm inte kondomen!”

Kanske inte det mest romantiska på Valentines Day, säger ni nu, men det finns säkert andra appar som skickar teddybjörnar, rosor och hotellveckoslut på begäran. Vi andra … ja.

För att byta samtalsämne så hittade jag också en hel räcka nya appar för Spotify som jag av någon anledning inte noterat tidigare (och därför antar att ni inte heller märkt.) I Spotifys desktopversion ligger menun med playlistor och annat till vänster. Scrolla uppåt och du hittar kategorin ”Apps”. Klicka på första alternativet ”App Finder”, och en helt ny musikvärld öppnar sig.

En av Spotifys svagheter från början var ju att man måste veta exakt vad man ville söka efter för att alls kunna lyssna. Sen kom ”Related Artists” och ”Artist Radio” som fungerat alldeles utmärkt. Nu har antalet appar som rekommenderar musik blivit nästan för stort.

Botanisera bland de olika apparna, det är lätt att hitta någon man diggar, och ny musik via den. Min favorit just nu heter ”We Are Hunted”, och speciellt funktionen som heter ”Emerging Chart”. Det är softwareföretaget We Are Hunted som tillverkat en bot som scannar alla de bästa, hippaste och mest inflytelserika musikbloggarna på webben, och utifrån det sammanställer något man kunde kalla framtidens topplista.

Det har ibland känts nästan deprimerande (speciellt i mitt jobb) hur lite man klarar av att hänga med i alla nya riktningar, och hitta de riktigt bra nya banden och låtarna. Nu sätter vi en bot på jobbet!

Så tack. Och varsågod. Ha en fin dag, vänner <3

Namnet avgör … inget alls

Publicerad: 11/02 17:33

Det var kanske en av mina mindre lyckade kvällar på stan i fjol då jag råkade hamna i samma bord som Jason Weckman. Jag hade förstås ingen aning om vem han var, men någon berättade att han sjunger i ett band som heter Vintage Puppy … och mer behövdes inte sägas. (Vykortet här intill är det första man får när man bildgooglar namnet.)

”Amen guuud så dåligt bandnamn!! På riktigt!? Man kan inte heta så …”, förklarade jag upprepat och mer än ingående för Jason, som ska ha diplom, inte bara för att han inte knockade mig där och då på stället, utan dessutom försvarade sitt namnval.

Minns jag rätt så fick jag ändå in en kläm om att ”om musiken är bra, så spelar det sist o slutligen ingen roll … men man gör det sjukt svårt för sig att attrahera diggare före de hört låtarna”.

Det visade ju sig sen att Vintage Puppy var helt ok, och dessutom hade lite sköna goth-influenser på vissa spår, och när han sjunger låter han lite som svenska kultjhälten Freddie Wadling (Cortex, Blue For Two, Fläskkvartetten … bilden t.v.). I går fick jag sedan se Vintage Puppys första video Harder, och den var faktiskt rätt fin. Kolla här nedan!

 

YouTube Preview Image

 

Jag brukar alltid säga att det bara finns två bra bandnamn i rockhistorien: The Rolling Stones och RIDE. Det finns förstås tusentals andra, men som Shakespeare säger: ”What’s in a name?”

En kompis som har ett fint soft/alt rockband på gång berättade att de sökt namn för bandet i flera månader, men nu han hade han hittat det: Blood Heat. Och ja ba ”nej nej nej … man kan inte heta Blood Heat, ffs!” Men liksom Jason stod han på sig, och när vi lyssnat igenom det kommande albumet började jag mjukna. Idiotfina låtar, texter och speciellt fin vokalist – Henna heter hon, finsk tjej med Marianne Faithful och Janis Joplin i rösten, och som vuxit upp i Norge och Danmark … aldrig fel. Ni kommer att höra av dem snart, hoppas jag.

Vi dras med en massa fåniga bandnamn, när man tänker efter. Kent, Bad Religion, Rotten Sound, Bob Malmström, Strip Music och Duran Duran bara för att nämna några som ligger överst på min ”senast spelade”-lista. Eller U2, Green Day och Coldplay för att ta några av de största. Det verkar inte spela någon roll vad man heter, så länge låtarna funkar. Fråga fast Seattlebandet Lesbian som gör en ”prog-influenced epic-doom and blackened metal” och kallar sig det ledande inom The New Wave of American Psychedelic. Trots – eller tack vare – sitt namn skrev de nyss skivkontrakt med Translation Loss Records för sitt tredje album Forestelevision.

Ju färre konnotationer ett namn har, desto bättre, brukar jag tycka. Men försök låta bli att inte uppskatta till exempel svenska humormetalbandet Sportlov med medlemmar som Fjällräv Vikernes, Thermoss eller Dubbdäck Doom Occulta … och när vi ändå är på friluftstemat: Kolla NYC-metalbandet Natur. Deras fjolårsplatta Head Of Death är inte alls pjåkig om man diggar old school melodisk metal.

Men världens bästa bandnamn, alla kategorier, måste fortfarande var The Kristet Utseende. Rena konsten, bara namnet! Hur de låter? Minns inte. Men kolla här om det intresserar …

 

YouTube Preview Image
Nöjesbloggen

RSSNöjesbloggen

Janne Strang var säkert där också

  • Om bloggaren

    Hbl-journalisten Janne Strang citerar gärna Hunter S Thompson: "Musikbranschen är en grym och ytlig skyttegrav av girighet, en lång plastbeklädd korridor där tjuvar och hallickar går lösa, och goda människor dör som hundar. Det finns också en negativ sida."
  • april 2014
    m ti o to f l s
    « Apr    
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  
  • Etiketter

  • Kategorier