Nöjesbloggen

Vi var säkert där också
Header

Delete, delete förrän det är för sent!!

26.01.2011 14.08 | Skriven av HBL Nöje i musik - (Kommentarer inaktiverade för Delete, delete förrän det är för sent!!)

The Artist Formerly Known As Sipe Sontaläjä aka. Steven Riekki. (Sami Siilin / Flickr)

Ibland får man ett infall som man bara går med … folk pratar alltid om hur man ska följa sin intution, men i vissar fall finns det faktiskt inget värde i att ”lyssna på sin inre röst” och ”bara göra”. Ibland går det åt helvete med oanade konsekvenser. Ibland är det inte ens frågan om intuition, utan helt enkelt en riktigt dålig idé.

Det brukar ju handla om tatueringer – den där stratocastern eller kyrkbåten man lät hacka in i skinnet på Provinssirock ’95 – men i veckan fick jag två färska exempel på andra idiotier som man ångrat, kommer att ångra eller eller åtminstone borde ångra.

I går hörde jag nämligen att superpopulära tonårspunkpopbandet Pyhät Tepots sångare Sipe Sontaläjä vill byta artistnamn. Han säger nu att han ångrar namnvalet, som blev påhittat under nån form av alkoholförgiftning.

Det var säkert roligt i början (nej, det var det inte) men sedan Tepot stigit från de sjaskiga källarhålen till större estrader och blivit regelbundna gäster i press och tv, har det börjat pärtta Sipe att se sitt namn skrivet.

”Jag har funderat på det här ända sedan Paska-Ben och jag grundade bandet … Sipe Sontaläjä (sv. ‘Dynghög’, en. ‘pile of manure’) är ett dumt och smaklöst namn … ”

Det stämmer, Sipe! Eller ursäkta, Steven Riekki, som han numera heter. Tydligen ett artistnamn han använt med sitt första band The Strutzie (se där ett bra namn!) och påföljande Mean Street.

Vi funderade med kollegan Kvist hur mycket av Teppos framgång som låg i namnet Sontaläjä, och huruvida pilen nu kommer att peka neråt … kan man bara byta så där? Sontaläjä, i all sin idioti, reflekterade en viss omdömeslöshet och laissez passer-attityd, signalerade att saker inte är så allvarliga och vi själva i allra minsta grad. Kommer namnbytet uppfattas som att pisset stigit i skåpet åt karl’n? Är han för fin nu? Tar de sig på allvar nu? För ärligt talat är det ganska crap musik … Åtminstone de som velat hoppa av hype-skutan har nu en fullgod ursäkt: ”jag digga dom då när dom ännu var uugee, när Sipe ännu hette Sontaläjä”.

Trion har lika kul på scen som i studion. (Fotograf okänd)

Veckans andra ”delete, delete” kommer från rockpopparna Home Junior (se där ett riktigt riktigt skit bandnamn) från Palokka i Jyväskylä, och jag kan knappt räkna alla de sätt på vilka deras senaste tilltag är en dålig idé.

Trion har spelat in ett nytt album, och som teaser erbjuder de samtliga sina låtar – mixade ihop på ett och samma spår. Man kan lyssna på eländet här. Det går inte länge, jag har försökt.

Nu är det någon som påstår att det är humor, och det är det också, liksom det är marknadsföring (och jag hatar mig själv för att jag skriver om det). Men det är den totala bristen på respekt för sina egna låtar och sig själv som kreativa artister, som bandet här uppvisar. Och det stör mig på något sätt oerhört. Varför i helvete gör ni låtar överhuvudtaget? Vad kan möjligen vara idén med en så här mix?

Mediokra talanger måste naturligtvis gripa alla möjligheter till uppmärksamhet, och det får jag unna dem. Men det kan väl inte vara bara jag som tycker hela tilltaget är sjukt pinsamt och rent nonsens? Och att de dessutom fick skivbolaget att göra promotion kring det med ruirken ”home junior ger bort sitt album gratis på nätet” stör mig ännu mera. Inte för att jag känner mig snuvad på ett album medioker poprock, utan för att vitsen är så billig att den hör hemma i Bemböle-kategorin fån 50-talet, teknologernas wappentidning – eller, som i detta fall, Tammerfors.

Hur sku det ha varit att lämna skämtet på bastulaven och tänkt efter lite, en gång till …? Bäst för mig att lämna analyserna och gå vidare förrän jag sätter det berömda kaffet i v-kragen.

Tammerförs, ja jag skriver Tammerförs av en anledning, fortsätter att klättra upp i de smutsiga rockdivisionerna. Efter lyckade gig med Iron Maiden och Bruce Springsteen står AC/DC i turen på Ratina stadion. Datum är 1 juni. Hallå, hör Magnus Londen?

Skärmavbild 2010-01-20 kl. 10.17.42Tammerförs. Ååjaaaa. Undertöcknad såg AC/DC på Olympiastadion i fjol och nöjer sig med det, men i stort sett alla tåg som bara rullar i detta land går ju till Tammerförs. Utom då de som kör rakt in i väggen i Helsingfors, förstås. Vi får se. En omgång till slår väl inte hål i sidan …

Men då vet vi detta. I och med Tammerförsbeskedet (där kom det igen!) är det osannolikt at AC/DC finns med på den Sörnäsroaster som Live Nation tillsvidare hemlighåller. Lär vara nåt i Madonnaklassen fast med flera artister. KISS, någon? Jaaa, KISS ska det åtminstone vara. Bandet ger arrangören variationsmöjligheter på ett helt annat sätt än säg Slayer (som också är kul att se). KISS och Lady Gaga är lika med sant, till exempel.

Samma gamla fejs

26.10.2009 11.32 | Skriven av HBL Nöje i musik - (en kommentar)
Mertsi och Tava - ständiga vinnare!

Mertsi och Tava - ständiga vinnare!

Den finska musikbranschens stora supfest … förlåt, ”branschseminarium” Musiikki & Media arrangerades i Tammerfors i helgen. Förutom kopiösa mängder sprit, skitsnack och ryggdunk ska varje också branschens höjdare röstas fram, och av någon anledning är det alltid samma gamla fejs som bockar av samma gamla utmärkelser.

I år delades priser ut i 19 kategorier och i hela 14 av dem var vinnarna de samma som i fjol. Och i många fall samma som flera år i rad. Bland de nya vinnarna fanns Imperiumi.net som valdes till Årets nätmedia och Flow Festival som – rättmätigt enligt mig – utnämndes till Årets happening. Grattis!

Men musik- och mediabranschen börjar se rent löjlig ut när man kollar hur många år i rad t.ex. Juhani Merimaa vunnit Årets promotor-pris för sitt engagemang i Tavastias, Ruis- och Ankkarocks repertoarer. Eller Ilkka Mattila från HS som alltid ska tilldelas Årets skrivande journalist. Bägge är ledande i sina genrer, visst, men varför premieras aldrig t.ex. Samuli Knuuti eller Otto Talvio som är två av Finlands allra bästa musikskribenter? Nåja, ingen av dem har någonsin jobbat särskilt hårt för att bli omtyckta …

Till traditionen hör också att Radio Helsinki blir Årets Radio och deras dj Njassa Årets radioröst. HIM:s och The Rasmus manager Seppo Vesterinen har aldrig konkurrenter om Årets manager-priset och musikchefen på YleX (eller tidigare Radio Mafia) ska alltid få sitt, oberoende av vad han/hon heter. Just nu heter han Tomi Saarinen.

Och hej, om vi ger Maria Veitola pris som Årets tv-person så kommer hon säkert och festar med oss!

Förtjänta att förnya sina titlar var Årets indiebolag Fullsteam Records (trots att de var med och arrangerade festen) och kanske Sony Music som i ett turbulent businessklimat år efter år lyckas hålla huvudet ovanför ytan.

Hbl Rock grattar vinnarna !!!

Årets radiojournalist: Njassa, Radio Helsinki
Årets skrivande journalist: Ilkka Mattila, Helsingin Sanomat
Årets musikchef: Tomi Saarinen, YleX
Årets tv-person: Maria Veitola, Maria!
Årets radio: Radio Helsinki
Årets inhemska nätmedia: Imperiumi.net
Årets inhemska musikmedia: Rumba
Årets konsertplats: Tavastia klubi
Årets agent: Matti Kaunisvesi/ Popgee Oy
Årets promotor: Juhani Merimaa, Tavastia Klubi
Årets happening: Flow Festival
Årets skivaffär: Levykauppa Äx
Årets digitala musikaffär: iTunes
Årets manager: Seppo Vesterinen
Årets informatör: Taija Holm, ProPomotion Oy
Årets förlag: Warner/Chappell Music Finland Oy
Årets talangscout: Esa Tontti, GAEA Booking & Records
Årets indiebolag: Fullsteam Records
Årets skivbolag: Sony Music Finland Oy
Specialpris: journalist Jukka Haarma – för sitt arbete för den finlänska musikkulturen