Jag slog upp och hittade inte ”ballad” i AC/DC-vokabulären. Men likt förbannat finns det ju då en trudilutt från 1974 som sorterar under den rubriken, Love Song. Jag hann redan skriva att den suger hästballe och den sura åsikten bygger förstås på insikten om att om någon så just AC/DC ska aldrig aldrig någonsin låta som något annat än AC/DC. Det är mycket riff och det är mycket raff och så är det med den saken. Pang på rödbetan, brudar bärs och sex och rock’n’roll i texterna.

Jag har egentligen inte ändrat mig. Love Song sticker ut något fruktansvärt. Men den är inte trots proggen, och det är proggen som är sårskorpan som inte riktigt vill torka bort, helt omöjlig. Som kollegan Otto Talvio skrev på Facebook blir det ju riktig AC/DC mot slutet.

Ändå. Final verdict no remorse take no prisoners…

Sjukt jävla konstig låt. Progressiv ballad. AC/DC!

Så här är texten. Inte helt typiskt bandet det heller! Vem är den där Jean?

I can tell by the look in your eye
I can tell by the way you sigh
That you know I’ve been thinking of you
And you know what I want to do

Oh Jean, Oh Jean
Oh Jean, Oh Jean

When you smile I see stars in the sky
When you smile I see sunrise
And I know you’ve been thinking of me
And I know how you want it to be

Oh Jean, Oh Jean
Oh Jean, Oh Jean

I can tell by the things you say
I can tell that you know the way
And I know what you want me to do
Oh, I’ve got hearts and flowers for you

If you leave me you’ll make me cry
When I think of you saying goodbye
Oh the sky turns to a deeper blue
That’s, that’s how I’d feel if I lost you

Jean, Oh Jean
Don’t go and leave me
’Cause I love, I love you, I love you, don’t leave me
It would make me cry, if you said goodbye
Don’t go away Jean, don’t you leave baby baby