Prince of Darkness, mörkrets furste, Han som snortar pissmyror och käkar duvor och hatar hatar hatar såpbubblor.

Ozzy är gubbfan med fler tricks och storyn än de flesta andra i showbiz. Det mesta är dessutom sant. Och så prenumererar han på History Channel HD för han älskar alla dokumentärerna om Andra världskriget.

Scream är hans 19:e soloplatta. Absolut inte den bästa men inte heller sämsta. Jag gillar det lite hårdare stuket, industrial-finishen om vi säger så, som egentligen kanske inte är något nytt utan bara en naturlig fortsättning på det vi hörde på 1988-års No Rest For The Wicked. Sa jag 1988? Ett tag sedan, då.

Det jag inte gillar är titelspåret som verkar specialskrivet med tanke på arenaturnéer. Inte riktigt lik Ozzy. Sjung med-refrängen är bara jobbig. Varför i helvete gör man sånt? Soul Sucker är ett svart hål som man önskar att det fanns fler av. Nya gitarristen Gus G (”29-year-old Greek clone”, se här under) verkar stabil men varför måste de heta så, jag tänker t.ex. DJ Ashba med Guns N’Roses… Tony Iommi är ändå ett karlanamn.

Ozzy Osbourne live i Åbo kring midnatt på Ruisrockscenen den 9 juli.

Här lite pressröster om nya skivan:

ROLLING STONE | Ozzy Osbourne usually rises or falls to the level of his guitarists. He invented metal with Tony Iommi and wrote some of its greatest anthems with Randy Rhoads – but things went downhill when Zakk Wylde joined the band in 1988. Replacing Wylde is a 29-year-old Greek clone named Gus G. He’s got chops and shows them off on songs like ”Time,” but producer Kevin Churko has processed his riffs to the point that they sound like generic ”active rock.” It’s a shame, because Ozzy shows signs of life on the six-minute ”Diggin’ Me Down” and on ”Crucify,” where he compares himself to Jesus.

DAGENS NYHETER | Sedan mörkrets furste Ozzy Osbourne förvandlades till dokusåpagestalt har solokarriären fått ny fart. Förra skivan ”Black rain” var hans första riktiga studioalbum på sex år och uppföljaren filar vidare på ett modernare hårdrockssound. Öppningsspåret ”Let it die” är ett kompakt kraftpaket med industriella undertoner, och den digitala röstinfattningen klär den gamle fladdermusbitaren fint. ”Scream” rymmer både Sabbathriffande och akustiska överraskningar men också överproducerad arenarock och blodfattiga melodier. ”Folk tror fortfarande att jag bor i ett bayerskt slott, hänger upp och ner när jag sover och offrar fladdermöss över ett altare”, klagade sångaren i en DN-intervju 2007. Kanske borde han ändå överväga någon enstaka vampyrretreat ibland.

BBC Review | … Despite a new line-up in his backing band and considerable effort expended to make up for 2007’s abysmal Black Rain, Scream is yet another disappointingly mediocre effort. You can cut all the slack you like, but a spade is a spade. …

SVENSKA DAGBLADET | Ozzy Osbourne svär att han gör precis det han vill göra, att musiken kommer från hjärtat. Det är svårt att tro när nya skivan låter som något Rob Zombie ratat. Det känns mer sannolikt att någon kört den gamla vanliga ”jo, men det här gillar kidsen” för att motivera en sådan iskall och industriell inramning. När Ozzy faktiskt sjunger melodier – som i melankoliska Time – känner man igen sin gamla hjälte.