Eftersom opinionerna om Gunnartröjans relevans avhandlas på annan plats i denna tidning ska jag här ta upp andra väsentliga frågor. Som den om öltältet till exempel.

Ölkranen är alltid längst bak i festivalområdet. Ibland är inhängnaden bara 53 meter från scenen, ibland 130 meter och dessutom bakom svarta plastskynken som i Kajsaniemi i fjol (Faith No More). Det här är märkligt. De med värkande öltand konsumerar mest och borde rimligtvis få stå längst fram. Återstår frågan om bajamajorna och pisoarerna. Förstnämnda kan inte placeras mellan scenen och öltältet såvida de inte är transparenta, men ställer man dem mellan öltältet och den övriga publiken blir det också fel. Urinera hemma, alltså.

Ett annat irritationsmoment är bristen på sittplatser. Stolar är uteslutna för då tänker festivalbesökaren genast ”kravall!”. Bänkar kan finnas men det är då i öltältet, som inte behöver vara just ett tält utan är ofta en grusplan med elstängsel och polisbevakning, och alltsomoftast utom synhåll från scenen. Då tänker jag direkt ”trailer park”. Skulle jag arrangera en festival så skulle det finnas en husvagnspark ett stenkast från scenen med plats för 10-20 vagnar. Platserna skulle vara rejält tilltagna med utrymme för både klotgrill och gunga med blomstermönster. De skulle också vara svindyra, typ 10.000 euro. Mellan husvagnsparken och den övriga festivalpubliken måste finnas ett bevakat ingenmansland för att garantera lugn och ro. Alldeles säkert finns det tio tjugo tokstållar med de pengarna. Skratta bara. Jag menar allvar.