Nöjesbloggen

Vi var säkert där också
Header

Roky har alltid varit här

15.04.2010 11.47 | Skriven av Tommy Pohjola i musik - (Kommentarer inaktiverade för Roky har alltid varit här)

Hey man, I Have Always Been Here Before.

Det är som DN skriver. Man kan bygga upp en hel skivsamling av enbart Roky Erickson-plattor trots att han gjort en handfull originalinspelningar.

Så vad är då grejen med karln, varför får rockpoliser och inventarierna på Bar Loose stimmig blick så fort Roky kommer på tal? Originellt skrammel och låtpoesin, om vi säger så. Erickson var och kanske är fortfarande före sin tid.

Han är också en tragisk figur och omständigheterna har definitivt bidragit till den klassiska mytbildningen.

Roky Erickson spelade på Tavastia i december 2007. Kanongig!

Peter Steele 1962–2010

Det var på spårvagnen till jobbet klockan nio i morse jag bläddrade genom facebook och prickade av födisgratulationer som flutit in, när jag på en kompis status update läste ”Spooky – I was just listening to Type O Negative the whole day at the office yesterday” och en länk till Sputnik Musics nyhetsnotis som löd: ”Unconfirmed reports suggest that Peter Steele, frontman of gothic metal group Type O Negative, has died of heart failure aged 48.”

WTF!?

Över till Twitter och sök på ‘steele’ … och visst fan, det var ingen isolerad incident. Till och med wikipedia hade ändrat artikeln om Steele till imperfekt och tillagt dödsdatumet 14 april 2010.

Men som alla vet är inte det heller något bevis på att typen faktiskt växlat om. Och speciellt i fallet Peter Steele är det långt ifrån första gången världen får höra att han lämnat in. Steele brukade själv sprida liknande rykten, såsom år 2005 då en gravsten med hans namn på publicerades på Type O Negatives hemsida.

Störst inom goth.

Källan till informationen den här gången visade sig vara Fuse TV:s metal-dj ”Mistress” Juliya Chernetsky som halv sju-tiden i morse (finsk tid) postade några tweets: ”Today is a very sad day in metal…” / ”End of an era.” / ”Peter Steele passed today. I loved my friend…our idol…my heart is with his band and family …” / ”He passed of heart failure today. Just spoke to Kenny.” (Kenny Hickey är gitarristen i Type O Negative.)

Det sägs att den första reaktionen på ett sorgebudskap är förnekelse och misstro, och i det här fallet var jag ett skolboksexempel. Han kan ju inte vara död!? De var ju ute och turnerade nyss! Det fanns ju rykten om en ny skiva! Han hade ju trappat ner knarket! Ju! Ännu i skrivande stund vet jag inte om det är ett hundraprocentigt faktum att gothmetallens bokstavligt talat största personlighet är borta. Men det verkar inte bättre …

Med sina 201 centimeter, polsk-rysk-isländsk-brittiska rötter, grovhuggna fysik och ansiktsdrag var Peter Steele (född som Petrus T. Ratajczyk, 4 januari 1962 i Brooklyn, NY) själva sinnebilden av den mörka, tunga och långsamma metal som Type O Negative blev kända och älskade för. I motsats till många andra i doom- och gothgenren fanns det alltid en självironi hos Steele som höjde honom och musiken till en egen nivå. Steele hade heller inga förebilder i sin genre, de enda han hyllade var ”the fab four”, Beatles. Type O Negative kallade Steele för ”The Drab Four”.

The last international playboy.

Steele var känd som oberäknelig och egensinnig, kliniskt deprimerad och glad i många slags droger, och där han otvivelaktigt hade en genial vision i sin musik kan man inte säga det samma om många av hans privata äventyr. Att han till exempel spritt naken och med kuken hård vek ut sig i Playgirl lär han ha bittert ångrat när han efteråt fick veta att hälften av läsarna är bögar. (Kolla bild här och här om du är myndig och nyfiken …)

Trots att han var musikaliskt aktiv sedan 1979 var det Type O Negative (1990–2010) som blev Steeles livsverk. Bandet släppte sju album som saknar sitt motstycke i musikhistorien, och fansen må tvista om huruvida Bloody Kisses (1993), October Rust (1996) eller World Coming Down (1999) var det bästa. Senaste plattan Dead Again kom 2007, samma år som Type O Negative besökte Finland för sista gången på Sauna Open-festivalen i Tammerfors. Gången innan var Tuska 2003, varifrån det i stans rockkretsar klassiska youtube-klippet ”Peter Steele loves Vanity Beach” också kommer. Ingen ironi här inte. ”Nejdå.”

Som vi minns honom :)

Medan jag skriver detta varierar uppgifterna om Steeles öde … wikipedia har igen listat honom som levande och ändrat tempus tillbaka till presens. Twitter kokar av kondoleanser och några säger att det är ”confirmed” men har inga länkar att backa upp det med. Inte heller Type O Negatives Official Computer Email Page har några nyheter om sångaren. Sidan är senaste uppdaterad 5 februari. Det närmaste vi nu kommer är webbsidan knac.com som påstår sig ha fått bekräftelse från ”en källa inom bandet”. De skriver att ”Peter was a longtime friend of knac” (det ska säkert stå ‘knark’ egentligen -red anm) och att de kommer att sakna honom.

Jag börjar tro på det här nu. Det är fyra timmar sedan Mistress Juliya postade första tweeten. Dags att tagga ner med en cigg och lyssna på en av mina all time Type O Negative-favoriter: ”Everyone I Love Is Dead”.

……………

Ok … kl 15.10 kom det ett besked från Type O’s facebookgrupp att bandet och Peters familj förbereder ett officiellt utlåtande. Saken är biff då … fan, märker att det fortfarande fanns ett hopp i mig som nu slocknade. Uppriktigt ledsen.

Drehen Sie die Lautstärke, dank!

02.04.2010 08.32 | Skriven av Tommy Pohjola i musik - (Kommentarer inaktiverade för Drehen Sie die Lautstärke, dank!)
width=486

Klaus Meine (i mitten) födde med läderkeps.

Till somligas förtret och kanske betydligt fler människors lättnad har tyska Scorpions nu gjort sitt. En tårdrypande världsturné återstår men studiodörrarna är stängda. Det som skulle spelas in har spelats in under 40 år. Och lite till, dessutom. Eventuellt för mycket till och med.

Nya cd:n med titeln Sting In the Tail har recenserats i positivt försiktiga ordalag och som bevis på recensenternas järnhårda koll (?) kom det i dag ett pressmeddelande från skivbolaget: Plattan har gått in på plats nummer 6 på den finska albumlistan. Jag visste inte att en sådan längre existerar. I alla fall så är det första gången på 20–30 år, alltså typ sedan World Wide Live eller nåt, som en Scorpionsskiva klättrar så högt i charten.

Egentligen skulle den här anteckningen till stora delar handla om Tarot som också är skivaktuella, men då savolaxarnas senaste giv i mitt tycke inte riktigt går från klarhet till klarhet nöjer jag mig med att berätta en liten story om bandets trummis. Jag bankade själv på skinnen för länge sedan och hade bara några förebilder: Mupparnas Animal av självklara orsaker, Phil Rudd i AC/DC för man visste alltid var man har honom (4/4) samt Tarots Pecu Cinnari.

Pecu Kinnari. Jaja.

Nu läser jag på nätet att han ska få nya tänder. (Eller skulle få, det här var 2008.)

1987 var jag imponerad för att det ryktades att Pecu, som hade avtal med cymbaltillverkaren Paiste, krävde nya cymbaler varje månad. Detta tyckte fabbona och gummorna på Paiste att var underligt för finländaren slog ju från förut på grövsta möjliga metallskivor. Sedan publicerades en bild av Pecus trumpinnar. De var tjocka som vedklabbar. I shit yuo not. Vetefan hur det är med det där i dag. Men nya tänder lär ha installerats och en ny cd är ute. Nuff said.

Ungefär allt som Scorpions gjorde efter Berlinmurens fall är kasst liksom en hel del av det som spelades in från början av 70-talet till slutet av årtiondet är hippieprogg utan riktning. Med facit framför ögonen känns avsaknaden av ett tydligt mål som en mindre plump än den stilistiska yrseln 15-20 år senare. Det är väl också därför som förra decenniet går till historien som Samlingarnas Årtionde. Det kom säkert 12–15 stycken, den ena sunkigare än den andra.

Sångaren Klaus Meines engelska är dock alltjämt hemsk.

Hade det inte varit för den ohederlige basisten (Harry?) som for iväg med stålarna så hade balladerna sänkt tyskarna senast 2002, enligt objektiva bedömare. Vi tänker Wind of Change men åja det finns 103 andra och de ÄR för många. Alltför smöriga. Framförallt är de på tok för långa. Tar fan aldrig slut.

Men Klaus Meine har humor.

Titta nu på den där kepsen, till exempel.

I en intervju för Hesaris NYT-bilaga berättar han att Vesa Keskinen är en hyvens kille.

Han lovar också att tändstickorna blir hemma om Scorpions mot förmodan skulle ta en sista sväng via finska Lappland (brändes ned av retirerande tyskar; WW2 trivia).

Kan bara föreställa mig hur en Yngwie Malmsteen t.ex. reagerat på liknande icke-musikaliska diskussioner…

… 100 miljoner sålda skivor … då skrattar man hela vägen till banken …

Besöket hos Michail Gorbatjov i Moskva betydde mycket för Klaus Meine, det var där han hämtade inspirationen till Wind of Change, och på nya plattan finns ett spår ägnat unga krigare i Irak och Afghanistan. Annars handlar Scorpions låtar om precis samma saker som de flesta andra rockgruppers.

Bandet har en mängd riktiga hard core-fans. Bland kommentarerna till DN:s nyhetsartikel hittar jag följande:

själv har man 7 st virgin killer, 4 lonesome crow, 4 In Trance i orginal.. även 65 andra Lp och alla cd+ massa dubletter och samlingar och massa Dvd/vhs och acessoarer… men men så stort scorpions fan som man är har jag inte ens sett dom live!! HELT SJUKT!!

Dude, det är inte livespelningen. Det är alla de där plattorna!

Madonna köper villa i Esbo

01.04.2010 14.46 | Skriven av HBL Nöje i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Madonna köper villa i Esbo)

Esbobo!

Superstjärnan Madonna, som i fjol somras uppträdde för 80 000 människor på Busholmen i Helsingfors, återvänder i juni till Finland. För gott.

Enligt pressagenten Boyd Sinister som i dag talade med nyhetsbyrån AP har fröken Ciccone och hennes tre barn och älskare lagt bud på en av lyxvillorna i Esbos West End. Bostaden som är ca 870 kvadratmeter i tre plan ägs av Madonnas ”Finlandskontakt”, finansmannen Poju Zabludowic, som också var värd för Madonna under hennes konsertbesök sommaren 2009.

– [Madonna] förälskade sig i Finland under besöket i fjol och vill gärna slå sig ner permanent. Det är ett beslut hon fattat efter längre tids övervägande, som jag förstått det var barnens uppväxt i en fredlig miljö var det avgörande, säger Sinister.

Enligt Kauppalehti säger Poju Zabludowic att han ”har flera fastigheter till salu” men att ”en stor affär precis avslutats”. Han bekräftar inte att det skulle röra sig om Madonnas nya hus.

Esbo stads stadsdirektör Marketta Kokkonen (saml.) välkomnar Madonna till grannskapet.

Hit flyttar Madonna

– Om och när hon lagt sig till rätta blir det säkert något slags välkomstfest för henne från stadens sida, säger Kokkonen. Det här visar också det som vi länge sagt, att Esbo är mer attraktivt än Helsingfors för invandrare av högre socioekonomisk status.

Med Madonna flyttar också hushållspersonal och övrigt tjänstefolk, allt som allt ca 20 personer. För säkerhetsbranschen i Esbo kommer det sannolikt också att innebära ett lyft när superstjärnans egendom och anhöriga ska bevakas 24/7. Securitas Finlandschef Teppo Mulkkunen ville ändå inte kommentera saken i offentligheten ännu.

"Hon får gärna bo på min soffa!" -Jarkko Pyrykyrpä (sannf.)

Alldeles smärtfritt kommer anpassningen till Finland knappast att vara för den världsvana sångerskan. Bland annat Sannfinländarnas lokalavdelning i Esbo har redan kallat till protestmöte på torget utanför Sello för att visa sitt missnöje med den ”ökade invandringen av moraliskt suspekta utlänningar”. Sannfinländarnas Hagalunds avdelningsodförande Jarkko Pyrykyrpä påminner också om att Madonnas adoptivbarn är av ”en för Finland främmande ras”.

– Men lämnar hon ungarna i New York får hon gärna fast komma och bo på min soffa, skrattar Pyrykyrpä.