Det var en historisk dag för online-musikvärlden när Metallica i går släppte hela sin katalog för streaming på Spotify. För att uppskatta magnituden av händelsen måste man känna till bakgrunden, så tillåt mig en kort summering.
För tolv år sedan när internet började öppna sig för massorna rådde rena vilda västern på webben. Det saknades lagstiftning och klara regler, och fildelarsajter ploppade upp som svampar. En av dem var Napster (logon t.h.), som då 19-årige Shawn Fanning programmerat och använde för att trejda mp3-filer med sina kompisar. Fanning och polaren Sean Parker släppte sajten live i september 1999 och användarantalet växte snabbt. Arton månader senare hade man ca 80 miljoner regelbundna användare – läs: ”pirater” – men då hade Metallica (och särskilt Lars Ulrich) redan gått på krigsstigen.
Metallica blev tagna på sängen år 2000 demoversionen för deras nya låt I Disappear plötsligt spelades på radio. Bandets agenter hittade läckan och upptäckte samtidigt att fildelarsajten Napster hade hela bandets katalog tillgänglig för gratis nedladdning. Enter juristerna! Metallica lät ett nätkonsultföretag spionera på Napster, och sammanställde en lista på över 300 000 personer som de misstänkte för att olagligt dela bandets låtar. Nu vände sig den allmänna opinionen mot Metallica, och Lars Ulrich fick ta hinkvis med stryk i medierna.
Bilden av mångmiljonären som stämmer sina egna fans spred sig, och på MTV Music Awards 2000 vred Fanning om kniven genom att komma upp på scen i en Metallica-tröja som en vän ”delat” med honom … (kolla speciellt Ulrichs uppgivna ansiktsuttryck vid 1:09).
Men Ulrich och Metallica drog till slut det längsta strået. Napster blev tvungna att lägga sig på rygg, göra en helpudel och bli en betalsajt. (Numera är de del av streamingtjänsten Rhapsody.) Det var början på flera år av allmän förvirring från skivbolagens sida, där man testade ALLT för att stävja piratismen, inklusive att tillverka cd-skivor med inbyggda buggar, så att de inte skulle kunna spelas i datorer – men inte heller i bilstereo.
Musikdiggarna krävde enklare sätt att lyssna på musik, men industrin gjorde det bara svårare. Itunes var ett vettigt steg på vägen, men deras policy om envägstrafik mellan datorer och Ipods och deras AAC-format med DRM-koder gjorde livet onödigt besvärligt för konsumenterna.
Det var egentligen först när Spotify (logon t.v.) lanserades som det blev någon ordning och vettig riktning på musikbusinessen på internet. Äntligen en laglig streamingsajt med hyfsad kvalitet och rätt bra utbud. Det briljanta i streaming är förstås cloud-funktionen, att man slipper fylla upp sin hårdskiva med mp3-filer, för vem behöver äga – det räcker med fri tillgång. Och om det var någonting vi lärde oss av Napster-debatten, så var det att vi ändå inte äger musiken vi köper, vi äger bara själva cd-skivan. I bästa fall är det ett konstverk i sig, men för det mesta är det bara plast.
Minuset med den nya tjänsten var artisternas och upphovsmännens andel av kakan – de mesta intäkterna från Spotify går till skivbolagen, inte till banden.
Vad gäller utbudet så är det lustigt att se, att det är de riktigt stora och i vissa fall tidlösa banden som valt att inte höras via Spotify. Bland andra Led Zeppelin är frånvarande, liksom AC/DC, Rammstein, Pink Floyd och The Beatles. Och fram tills i går alltså Metallica.*
Bakgrunden till Metallicas kappvändning, om man kan säga så, är att bandet förvärvade sina egna masters och dealen med Spotify gjordes via deras nya, egna skivbolag Blackened Recordings. Tidigare var det Warner Bros som ägde Metallicas inspelningar, men enligt ett kontrakt från 1994 skulle rättigheterna återgå till bandet den 30 november 2012. Det var förra fredagen.
”Det har alltid handlat om kontroll för oss”, säger Lars Ulrich i ett pressmeddelande. ”Att grunda Blackened Recordings är det slutgiltiga i oberoende. Det ger oss 100 procent kontroll och placerar oss i förarsätet för vårt eget kreativa öde.”
Till det ödet hör också att man – åtminstone officiellt – skakar hand med en gammal fiende från det tidigare piratlägret. Napsters andra grundare Sean Parker sitter nämligen numera i ledningen för Spotify.
Cirkeln är sluten – alla vinner?
* Flera andra band (och skivbolag) har också valt att begränsa sitt utbud på Spotify, bland andra Radiohead och Placebo. Flera mindre artister och labels bojkottar också tjänsten av ideologiska skäl.
