Nöjesbloggen

Vi var säkert där också
Header

Metallica skakade hand med internet

07.12.2012 16.34 | Skriven av HBL Nöje i musik - (Kommentarer inaktiverade för Metallica skakade hand med internet)

Det var en historisk dag för online-musikvärlden när Metallica i går släppte hela sin katalog för streaming på Spotify. För att uppskatta magnituden av händelsen måste man känna till bakgrunden, så tillåt mig en kort summering.

För tolv år sedan när internet började öppna sig för massorna rådde rena vilda västern på webben. Det saknades lagstiftning och klara regler, och fildelarsajter ploppade upp som svampar. En av dem var Napster (logon t.h.), som då 19-årige Shawn Fanning programmerat och använde för att trejda mp3-filer med sina kompisar. Fanning och polaren Sean Parker släppte sajten live i september 1999 och användarantalet växte snabbt. Arton månader senare hade man ca 80 miljoner regelbundna användare – läs: ”pirater” – men då hade Metallica (och särskilt Lars Ulrich) redan gått på krigsstigen.

Metallica blev tagna på sängen år 2000 demoversionen för deras nya låt I Disappear plötsligt spelades på radio. Bandets agenter hittade läckan och upptäckte samtidigt att fildelarsajten Napster hade hela bandets katalog tillgänglig för gratis nedladdning. Enter juristerna! Metallica lät ett nätkonsultföretag spionera på Napster, och sammanställde en lista på över 300 000 personer som de misstänkte för att olagligt dela bandets låtar. Nu vände sig den allmänna opinionen mot Metallica, och Lars Ulrich fick ta hinkvis med stryk i medierna.

YouTube Preview Image

 

Bilden av mångmiljonären som stämmer sina egna fans spred sig, och på MTV Music Awards 2000 vred Fanning om kniven genom att komma upp på scen i en Metallica-tröja som en vän ”delat” med honom … (kolla speciellt Ulrichs uppgivna ansiktsuttryck vid 1:09).

YouTube Preview Image

 

Men Ulrich och Metallica drog till slut det längsta strået. Napster blev tvungna att lägga sig på rygg, göra en helpudel och bli en betalsajt. (Numera är de del av streamingtjänsten Rhapsody.) Det var början på flera år av allmän förvirring från skivbolagens sida, där man testade ALLT för att stävja piratismen, inklusive att tillverka cd-skivor med inbyggda buggar, så att de inte skulle kunna spelas i datorer – men inte heller i bilstereo.

Musikdiggarna krävde enklare sätt att lyssna på musik, men industrin gjorde det bara svårare. Itunes var ett vettigt steg på vägen, men deras policy om envägstrafik mellan datorer och Ipods och deras AAC-format med DRM-koder gjorde livet onödigt besvärligt för konsumenterna.

Det var egentligen först när Spotify (logon t.v.) lanserades som det blev någon ordning och vettig riktning på musikbusinessen på internet. Äntligen en laglig streamingsajt med hyfsad kvalitet och rätt bra utbud. Det briljanta i streaming är förstås cloud-funktionen, att man slipper fylla upp sin hårdskiva med mp3-filer, för vem behöver äga – det räcker med fri tillgång. Och om det var någonting vi lärde oss av Napster-debatten, så var det att vi ändå inte äger musiken vi köper, vi äger bara själva cd-skivan. I bästa fall är det ett konstverk i sig, men för det mesta är det bara plast.

Minuset med den nya tjänsten var artisternas och upphovsmännens andel av kakan – de mesta intäkterna från Spotify går till skivbolagen, inte till banden.

Vad gäller utbudet så är det lustigt att se, att det är de riktigt stora och i vissa fall tidlösa banden som valt att inte höras via Spotify. Bland andra Led Zeppelin är frånvarande, liksom AC/DC, Rammstein, Pink Floyd och The Beatles. Och fram tills i går alltså Metallica.*

Bakgrunden till Metallicas kappvändning, om man kan säga så, är att bandet förvärvade sina egna masters och dealen med Spotify gjordes via deras nya, egna skivbolag Blackened Recordings. Tidigare var det Warner Bros som ägde Metallicas inspelningar, men enligt ett kontrakt från 1994 skulle rättigheterna återgå till bandet den 30 november 2012. Det var förra fredagen.

”Det har alltid handlat om kontroll för oss”, säger Lars Ulrich i ett pressmeddelande. ”Att grunda Blackened Recordings är det slutgiltiga i oberoende. Det ger oss 100 procent kontroll och placerar oss i förarsätet för vårt eget kreativa öde.”

Till det ödet hör också att man – åtminstone officiellt – skakar hand med en gammal fiende från det tidigare piratlägret. Napsters andra grundare Sean Parker sitter nämligen numera i ledningen för Spotify.

Cirkeln är sluten – alla vinner?

* Flera andra band (och skivbolag) har också valt att begränsa sitt utbud på Spotify, bland andra Radiohead och Placebo. Flera mindre artister och labels bojkottar också tjänsten av ideologiska skäl.  

Då kom polisen …

22.11.2012 09.52 | Skriven av HBL Nöje i musik - (Kommentarer inaktiverade för Då kom polisen …)

Nu prövas medborgarnas rättskänsla igen. I en Facebookuppdatering i går berättade musikmångsysslaren Aki ”Wequ” Nylund om hur långt det kan gå när statsmakten på allvar tar till de tvångsmetoder som lagen om upphovsrätt, även känd som Lex Karpela, medger.

Akis dotter hade för ett år sedan försökt hitta Chisus nya album på nätet, och lyckats googla fram några länkar som laddade ner några spår som ändå inte fungerade. Pappa köpte till slut skivan åt flickan.

I våras kom ett brev med uppmaningen att betala 600 euro och skriva på ett kontrakt med tystnadslöfte, annars går saken till rätten.

Aki undrade förstås vad i h***ete som pågår, men fick samma svar om igen. Betala och skriv på, eller vi ses i rättssalen. Aki skickade en förklaring över vad som hänt, och fotograferade Chisus album med konsertbiljetterna han precis köpt, och skickade allt till skivbolaget Warners jurister.

Lite efterforskning visade senare, att det var Warner och ”piratjägarna” TTVK som själva laddat upp Chisus album till Pirate Bay, i akt och mening att ”catch a predator”, det vill säga använt plattan som bete för att se vem som hugger, och sedan slå till mot IP-adressen. *

Nu i veckan ringde polisen på dörren hos Aki, och krävde att få dotterns dator med sig. Aki fann situationen absurd, och undrade om han borde ringa en advokat. ”Det har ingen betydelse, datorn följer med oss”, meddelade polisen, och uppmanade Aki att betala ”den där summan, som ju inte ens är fyrsiffrig”.

Aki gjorde som vem som helst hade gjort – berättade om saken på Facebook. Nu har hans story delats tusentals gånger, och i kommentarerna debatterar sympatisörer och vänner av lag ordning om vem som är skurken i dramat. På Twitter är hashtaggen #chisugate. Artisten har själv beklagat 9-åringens öde.

För egen del ställer jag mig vid sidan om och himlar över polisens beteende och kommentarer, skivbolagets och TTVK:s avsikter och praxis, och speciellt de tvångsmetoder som ordningsmakten tydligen har för att utreda fall som gäller upphovsrättsbrott. Det är kanske något att fundera på också i förhållande till kampen för det fria internet.

Vad får bängen att knacka på din dörr?

* Detta påstår alltså Aki i sin Facebooktext. Warner Music Finlands chef Niko Nordström dementerar, liksom TTVK