Så var det över för den här gången. Det blir alltid lite tomt när det är över och Eurovisionsbubblan man levt i den senaste veckan har öppnat sig och släppt in resten av världen. I det stora hela har det varit ett bra Eurovisionsår. Startfältet som till en början kändes väldigt svagt tog sig mot slutet och blev efter ganska många lyssningar helt okej, och på sina håll riktigt bra. Även om semifinalerna kändes väldigt ojämna så blev det i stort sätt rätt låtar som gick till final. Även om jag personligen gärna hade bytt ut Cypern, Vitryssland och Irland i finalen mot Finland, Sverige och Kroatien.

Om man tittar på finalens resultatlista så ser det hela ganska väntat ut. Israel fick en förvånansvärt blygsam 14:e plats. Men med tanke på hur svårt Harel Skaat hade att hitta tonerna i finalen så var risken stor att tittarna skulle straffa honom för det. Värdlandet Norge däremot fick en oförtjänt dålig placering. Didrik var värd betydligt bättre än en 20:e plats.

Personligen är jag nöjd över att ha prickat in tre av länderna i topp 5. Även om jag inte hade tippat rätt vinnare så känner jag mig ändå ganska nöjd med min insats.

Jag vill avsluta årets Eurovisionsbloggande från min sida med ett stort grattis till Tyskland och Lena som är årets Eurovisionsvinnare. Det var 28 år sedan Tyskland vann senast så det var verkligen på tiden. Kanske är jag på plats och rapporterar nästa år. Berlin i maj är säkert jättefint.

Over and out.