Rockvärlden sörjer och minns i dag Ronnie James Dio som i söndags avled i sviterna av cancer i magen, en sjukdom som offentliggjordes i november i fjol. 67-åriga Dio var aktiv inom musiken ända till slutet, men blev under sista halvåret tvungen att avboka två konserter i Finland.
Dio tillhörde skaran människor man på något sätt antog att alltid funnits och alltid kommer att finnas, ikoniska människor och artister såsom Lemmy, Ozzy eller Keith Richards, men det senaste året har visat oss gamla rockfans att även legendarer dör – från Michael Jackson till Peter Steele. Och nu alltså den lilla mannen med den stora rösten.
Dio föddes som Ronald James Padavona mitt under brinnande krig den 10 juli 1942 i lilla staden Portsmouth, New Hampshire som första och enda barn i en italiensk familj. Han växte upp i New York och hittade tidigt musiken. Ronnies första instrument var trumpet, och i sitt första rockabillyband The Vegas Kings spelade han också bas, innan det var dags att greppa micken och döpa om bandet till Ronnie & The Rumblers. Första inspelningen släpptes 1958 under namnet Ronnie & The Redcaps med Dio på bas, trumpet och backing vox.
År 1961 tog Padavona artistnamnet Dio, enligt vissa källor efter mafioson Johnny Dio av Lucchese-familjen.
Från Ronnie Dio & The Prophets gick vägen vidare till bandet Elf (tidigare Electric Elves) som tillsammans med Deep Purple åkte på turné till Europa, där bland annat Lars Ulrich första gången såg Dio på scen i Köpenhamn. En livsavgörande händelse för den då elvaårige blivande Metallica-trummisen. Läs Ulrichs avskedsbrev till Dio på Blabbermouth.
Deep Purples gitarrist Ritchie Blackmore blev under turnén förtjust i Dios fantastiska röst, och duon grundade 1975 hard rock-bandet Rainbow, som fortfarande njuter otroligt stor uppskattning bland rockfansen. Kolla Man On The Silver Mountain för lite rysningar i nackhåren.
Det blev tre album innan Dio lämnade Rainbow för att i stället ersätta Ozzy Osbourne som sångare i Black Sabbath. Albumet Heaven & Hell (1980) blev ett nytt lyft för Sabbath, och samtidigt namnet på Dios sista band som spelade just Black Sabbath-låtar från hans era som Sabbath-vokalist.
Ronnie James Dios mest kända bidrag till rockvärlden var låten (och albumet) Holy Diver (1983), som har ett av de mest kännspaka och kopierade riff i världen. Videon till låten är också en svårslagen heavyklassiker med Dio i läder- och pälsjacka, viftande på ett svärd i kyrkoruiner. Obetalbart! Av någon anledning ligger Holy Diver också på listan över Post-9/11 Inappropriate Songs. Finska plojgruppen Eläkeläiset har för övrigt gjort en kul version av Holy Diver kallad Humpparaakki.
På omslaget till Holy Diver-albumet står Dios återkommande maskot/monster ”Murray” med vänster hand i hornsalut, och det var länge ett vedertaget faktum inom heavyvärlden att det var Dio som introducerat horntecknet till genren under sin tid i Black Sabbath. Han skulle ha lärt sig det av sin gamla farmor, som enligt italiensk tradition använde horntecknet som skydd mot – eller för att dela ut – ”det onda ögat”, Malocchio. Affärsmannen Gene Simmons, även känd som basist i Kiss, försökte slå i folk att det var han som uppfunnit horntecknet. När Dio fick höra det skrattade han åt påståendet och sa: ”Frågar man Gene kan han påstå att han uppfunnit skon.”
Horntecknet förekom, innan Dio tog det i bruk, på Beatles Yellow Submarine och på de amerikanska plojsatanisterna Covens albumomslag redan 1969, men det är inte fel att påstå att det var Dio som populariserade det. Med hans egna ord:
”I became very noted for it and then everybody else started to pick up on it and away it went. But I would never say I take credit for being the first to do it. I say because I did it so much that it became the symbol of rock and roll of some kind.”
Bandet Dio gav i snabb takt ut två klassikerplattor till (Last In Line, 1984 och Sacred Heart, 1985) med vilka de definierade melodisk heavy metal för kommande generationer. Inte minst tonårsbandet Sturm Und Drang är de senaste att vara skyldiga Dio väldigt mycket.
Dio fortsatte spela in och ge ut skivor under hela 90- och 00-talet, men det var först via Ozzy Osbournes osannolika reality-tv kändisskap som ledde till Black Sabbaths återförening som ledde till uppsvinget för gamla skolans heavy som Dio fick sin sista stint som världsartist. Ingen som sett honom live kunde någonsin ifrågasätta att han var en man som alltid gav allt på scen. 163 centimeter kort var han den lilla, karismatiska publikmagneten som utstrålade kärlek och sympati, alltid hade nära till leendet och förstod preceis vad hans fans förväntade sig av honom. Och gav det.
Som jag skrev tidigare var Dio en av dem man trodde att alltid funnits och alltid skall finnas, och det var säkert en delorsak till att jag, sommaren 2007 när Heaven & Hell spelade i ishallen mitt i sommaren, tillät mig att sitta och gäspa, och lämna konserten mitt i. Det blev sista gången jag såg Dio, men bilden av honom, i högklackade skor, krulligt hår, krumt framåtlutad och med armarna höjda i beråd att omfamna och /eller anfalla sin publik, finns för alltid kvar för mitt inre öga.
För den som vill bekanta sig med Dios soloband, som är det bästa och mest egna han gjort, kan det vara bra att börja med samlingsskivan Diamonds (1992). Här är en länk till Diamonds på Spotify.
Ronnie James Dio dog söndagen 16 maj 2010. En av de stora är borta.