UMK – Underhållning Mot Konst
01.02.2013 12:23 | Skriven av i EurovisionI går gick vi och kollade sista semifinalen i eurovisionsuttagningarna UMK på The Circus. Det var en bjudgrej för stylisten för spektaklet tyckte vi borde se hans kompisars band Last Panda, så varför inte.
Jag vet inte vilka förväntningar jag hade, om några alls, men det tog inte länge förrän de typiska symptomen infann sig: ytlig andning, lätt obehag, ledsamhet och irritation. Det blir alltid så när man är allergisk mot musik som försöker vara underhållning i stället för konst. Last Panda var först ut, och deras bidrag Saturday Night Forever kunde kanske ha blivit en hit för länge sedan, alternativt om Jon Bon Jovi sjungit den.
Till UMK:s regler (och Schlager-EM:s, antar jag) höratt man inte behöver spela särskilt mycket – om alls – när man står på scen. Last Panda sprang också omkring med opluggade gitarrer och dämpade trummor. En stämma av sången var kanske live, resten kom från datorn.
Ok då, karaoke är inget chockerande längre. Men vad var meningen med att domarna skulle kommentera det i så fall? Det var ju inte så att de spelade bättre eller sämre än tidigare, det var ju för fan samma cd-spår som spelade. ”Ni har nog bättrat på er bla bla bla”, var det kanske Toni Wirtanen som sade. Bättrat på vadå? Leendena? Kläderna? Sättet man viftar med gitarrerna på? Forgetaboutit.
Vet inte om det säger något om UMK:s popularitet (eller svårigheterna med live-tv) men det var rätt lite folk som trängts ihop precis framför scenen, i en slags inhängnad avskärmad med … skärmar. Kanske smart, för innanför skärmavdelningen var det bra stämning, där var man en del av tv-sändningen. Vi som stod lite utanför blev åskådare.
Det ska sägas att domarna som valt ut tävlingsbidragen nog gjort ett proffsigt jobb. Massor av olika stilar och genrer växlade om vart annat. Varenda låt hade en sylvass popkrok, men ingen riktigt lyfte och greppade och jag tror det mest berodde på att dynamiken i ett riktigt liveuppträdande saknades.
Det finns ju en orsak till att man inte går och tittar på playbackspelningar annars heller. Men nu är årets UMK-finalister alltså klara. Här är de, med mina stjärnor (max 6):
- Last Panda – Saturday Night Forever **
- Great Wide North – Flags **
- Elina Orkoneva – He’s Not My Man ****
- Lucy Was Driving – Dancing All Around The Universe *
- Krista Siegfrids – Marry Me ****
- Arion – Lost ***
- Mikael Saari – We Should Be Through ***
- Diandra – Colliding Into You ***
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Both comments and pings are currently closed.