Julafton mitt på dagen
10.11.2009 16:24 | Skriven av i musikNågra veckor efter att Etola på Tuppens torg broderat skyltfönstren med plastgranar och annan krims krams som ingår i julkonceptet – gör det det faktiskt? – är det julafton. Och det är inte ens mitten på november utan bara mitt på dagen.
Eller så är det bara jag. Det kanske är bara jag. Det kanske är bara jag som i ett blixtnedslag, med åska och underdunder i bakgrunden, hyllar postiljonen som hämtar paket med AC/DC-rock’n’roll?
Och det är så läckert, paketet. Boxen är en liten men naggande god kopia av en Marshallförstärkare.
De slitna inälvorna sitter där de ska. Det är något så underligt som singel B-sidor, ”sällsynta” liveinspelningar och så lite spår som ratats under albuminspelningarna av gudarna vet vilka orsaker. Säger inte att bandet är lågproduktivt men det ligger inte DAT-band eller analoga snören i studiohörnen och skräpar så några riktigt överraskande låtar finns här inte. (Utom en eller två men dem återkommer jag till strax.) Medföljande dvd:n innehåller ett urval från den tidigare utgivna Family Jewels-dvd:n.
Märkligheterna, ja. Två sånger sticker ut med skäggiga hakan.
Love Song som är inspelad för lp:n High Voltage är … öhh helt sjuk, ju. Det är progg, för fan. Progg! Grisar som flyger! Allt är ljusrött! Svamp! Meskalin! 5 minuter 15 sekunder progg. Tänk Richie Blackmore efter Rainbow. Harpa, flöjt, tassiga hattar. Lägg till 1974 Sydney.
Fling Thing är AC/DC:s Whiskey In The Jar och bekant för många i en lite annan version som Bonny på Live som gavs ut i början på 1990-talet.
Det är kuriosa det där, kryddor i ett etablerat recept för en av världens bäst kända rocksoppor. Inte musik som man river upp ölfaskor till en fredag kväll. Läs mera gärna här.
Cold Hearted Man, Snake Eye och Borrowed Time är annorlunda. I mina öron är det riff och raff som borde ha släppts världen över och inte som B-sidor på Oceanienupplagor av Powerage, Blow Up Your Video och The Razor’s Edge.
Och den slutliga domen är…? Bra julgåva, bra. Men om man vill utbilda folk så skulle jag börja med Bonfire-boxen, skänka bort fortsättningskursen Family Jewels och – wahattahafucketifuk – skaffa rubbet. Det blir inte bättre än så här.
Till slut ett ruttet kommersiellt ps. Backtracks finns att få i två versioner. Lyxutgåvan kommer med hela 5 cd:n, 3 dvd:n, en vinyl och en såndär snygg 164-sidig coffee table-bok. Rockrock.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Both comments and pings are currently closed.