Nöjesbloggen

Vi var säkert där också
Header

Gästrecension | Kendrick Lamar på The Circus

17.02.2013 19.31 | Skriven av HBL Nöje i musik - (Kommentarer inaktiverade för Gästrecension | Kendrick Lamar på The Circus)

”Till en början var jag lite skeptisk mot huruvida Kendrick Lamar faktiskt var en bra rappare, men hans bassound övertygade mig”. Ungefär den analysen hade jag hade gett, om jag skrivit en recension.

Som tur hade vi Andreas Karsten i sällskapet, som diggat och följt med Kendrick Lamar sen day one, så jag tänkte låta honom gästblogga om spelningen och vad det hela handlar om. Varsågoda!

—

KENDRICK LAMAR

The Circus 16.02 2013  

Två år sedan släppte då 23-åriga Kendrick Lamar från Compton, Kalifornien på egen hand ut skivan Section.80 (2011), och växte snabbt efter det till hiphopens hetaste nya namn.

I höstas kom albumet Good kid, m.A.A.d. city (2012) som toppade hiphop- och rap-listorna, och som bäst låg tvåa på prestigefyllda Billboard. Plattan släpptes via Dr. Dres skivbolag Aftermath som fört fram de största hip-hop artisterna under senaste decennier – bland andra Eminem, 50 Cent och Snoop Dogg – och nu är det Kendrick Lamars tur.

Lamar fick genast kontakt med publiken i lördags och lät dem delta i alla sånger. Det bjöds på material från både gamla mixtapes, och nyare låtar. Mest tokiga blev publiken av A$AP Rockys hit Fuckin Problems (där Lamar har en vers), ADHD, HiiPower och Kendricks största hit Swimming Pools (Drank) från senaste skivan.

Personliga favoriter var bastunga Look Out For Detox och de två bästa låtarna från nya skivan Money Trees och m.A.A.D city.

Kendrick Lamar är en mycket tekniskt begåvad artist och hans lyrik beskriver livet i Compton på ett sätt som inte gjorts inom rap sedan 1990-talet. Hiphop handlar mycket om autencitet och den lyser om honom under låtarna och när han talar med publiken. Det fina är att han har behållit samma sound och team med sig ända sedan början och – som han också själv sade – ”fått publiken och mainstreamen att komma till honom”. Om Lamar fortsätter i denna takt kan det gott vara att lördagen var sista gången man såg honom på klubbspelning. Nästa gång blir det sannolikt en fylld ishall. Och förhoppningsvis tar Kendrick Lamar nästa gång med sig också resten av sitt team, det vill säga Schoolboy Q, Ab-Soul och Jay Rock.

Otroligt fin konsert, men än en gång blev det kaos vid utgången på The Circus när konserten tagit slut. Otroligt långa köer till garderoben, och dessutom slagsmål vid sidan om. Tråkigt.

Setlist:

  1. Westside, Right On Time 
  2. Hol’ Up 
  3. P&P 
  4. Fuckin’ Problems 
  5. A.D.H.D 
  6. Tammy’s Song (Acapella)
  7. Look Out For Detox 
  8. Money Trees 
  9. Backseat Freestyle 
  10. Bitch, Don’t Kill My Vibe 
  11. Poetic Justice 
  12. m.A.A.d city 
  13. Chapter Six 
  14. The Recipe 
  15. Hiii Power 
  16. Swimming Pools (Drank) 
  17. I Am (Acapella)
  18. Cartoons & Cereal
(Text och foto: Andreas Karsten)
—

,

Som en skenande buffelhjord

13.01.2012 18.07 | Skriven av HBL Nöje i musik - (en kommentar)

Där stod man sen, inträngd med 1 500 tuffingar i ett rum utan syre och ljudet av en hjord skenande bufflar på 120 dB ringande i öronen. Jag talar förstås om Mastodons spelning på The Circus i Helsingfors i torsdags.

(Klicka på bilden för en Wikiartikel om djuret.)

Det finns några band som har ett namn som klär och beskriver dem ovanligt bra – jag tänker på Ride, The Fall, Metallica och Rolling Stones, men få är så träffsäkert döpta som Mastodon. Det förhistoriska djuret som gett bandet sitt namn (Mammut americanum) är för oss bättre känt som amerikansk mammut. Kolla bilden här intill, den beskriver bra hur liten man känner sig på en Mastodon-keikka.

Det sägs att den bästa heavyn spelas av råröstade, håriga män, och det är inte den enda klyschan som Mastodon uppfyller. Volymen, intensiteten och det eviga riffandet – hårdare, snabbare, större – placerar Mastodon i en genre för sig, ett sound onåbart för copy cats. Och bara som för att visa hur mycket bättre, tyngre och tajtare de är än alla andra, kryddar de låtarna med små snuttar av Metallica-liknande riff, eller lite Anthrax, Judas Priest-stuk eller nu-metal … ”vi gör det bättre”, står tatuerat i basist-vokalisten Troy Sanders panna. Eller borde stå.

Skägg ska det va!

Förutom ett par spede juttun i slutet av keikkan var torsdagens spelning 90 minuter av basbetonade riff som kunde urholka sten. Efter en timme var det redan svårt att få luft, och när barpersonalen är den mest inkompetenta i stan var det inte kul att köa i en kvart för överprissatt öl heller.

Till sista några tips för framtidens The Circus-besökare.

1. Kom i tid, alla 1 500 pers ska in genom samma lilla dörr.

2. Köp alltid minst 2-3 öl i baren, man vet aldrig när de behagar servera dig igen.

3. Om möjligt, stå inte under taket där ljudet är superdämpat.

4. Blir det ont om saligheten, sök dig till andra våningen där det finns luftkonditionering, soffor och en nästan folktom bar.

5. Har du bråttom hem, gå före spelningen är slut. Det tar nästan en timme att köa ut ur hålan.

Anti-Bonus: Där vi beundrade den packade, stillastående köttmuren som skulle föreställa kön till utgången var det någon som resonerade ”men då kan vi ju ta det lugnt och ta en öl och vänta tills alla tagi sig ut”. Idiotbra idé, förutom att baren naturligtvis stängt genast spelningen var slut. Business sense, anyone i The Circus ledning? Varför straffa besökare som betalat för inträde och vill bidra till kassaflödet med att ta en bärs i väntan? Det finns en speciell plats i helvetet för er inkompetenta svin.

Tack för ordet, och tack till Mastodon! Ses nästa gång!

 

, ,