Nöjesbloggen

Vi var säkert där också
Header

Författararkiv: Sylvia Bjon

Den andra festivalen

augusti 16th, 2010 | Skriven av Sylvia Bjon i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Den andra festivalen)

Rou Reynolds – Enter Shikari. Foto: Sylvia Bjon

I väntan på The Sounds. Foto: Sylvia Bjon

I år kände man sig avvikande då man inte styrde kosan till Flow utan till Ankkarock, med mindre än hälften av Flows besökarantal. Eftersom jag närmast ville se Against Me! och Enter Shikari kände jag mig skönt frånvänd och antihipp och ångrade inte mitt val – förrän jag klivit av tåget i Korso och börjat vandra upp mot Örnvingen. Kaxigt utrustad med Iphone4 följde jag vägen som skulle ta mig till Kampvägen men icke. Skyltningen var över huvud taget obefintlig åtminstone på söndag eftermiddag – hade de hunnit ta ner den eller fanns den aldrig? – så inte ens en som varit där flera gånger förr kunde komma ihåg vilka cirklar på flera kilometer man ska vandra och speciellt om man börjat gå åt fel håll. Är man en idiot som undertecknad borde man ju hålla det för sig själv, men det ska noteras att det var flera klungor som frågade efter vägen från tåget. Ähem, på de andras vägnar skriver jag alltså en liten not om detta.

Medan Flowbesökarna flöt omkring i ett urbant festivalmecka på metrolinjen och tryckte i sig sushi som en större reklambyrå, verkade Ankkarock dessutom ha fått svartepetter i matväg. Frityroset som hos oss kallas kinamat var kanske det minst repellerande.

Enter Shikari. Chris Batten.

Nog klagat, Against Me! och Enter Shikari var definitivt värda utflykten, speciellt den sistnämnda, läs mer om det i Hbl i morgon 17.8. En extra eloge förresten också till Velmu-scenen (Vantaan elävän musiikin yhdistys.)

Om nån annan gillade söndagens nummer och vill se nåt av värde mellan tweetsen från @hblrock kan det också löna sig att kolla Against Me! -frontmannen Tom Gabel på @tommygabel och Enter Shikari på @entershikari.

Foto: Sylvia Bjon

Tom Gabel - Against Me! Foto: Sylvia Bjon

Tom Gabel bloggar också. Jag bläddrade lite, och om det fanns ett punk-bingo i stil med mötesbingo skulle bloggen I feel sick to my Stomach formligen rassla av poäng. T.G. utgjuter sig över britternas oförmåga att få ihop veganmat (vad hade han väntat sig där?) (Och ka-TCHING för ordet vegan i punkbingot). Så minns han tiderna då han gick omkring på stan mellan sina gig och tiggde slantar (ka-TCHING!), och då han avvärjt gubbar som klagar över hans efter-gig-joint (Ka-TCHING!).

Och sist men inte minst – för dem som ännu betvivlar bandets punkstatus – får bloggläsarna ta del av hur Gabels punkuppvaknande började. Han blev misshandlad av poliser som 15-åring. Bingo!

De bad mig lämna trottoaren, de sa att jag blockerade trafiken. Så jag gick, jag vände om och lämnade trottoaren och steg ner på gatan.
Då kom två polismän igen och sa åt mig att lämna trottoaren. Jag sa att jag inte stod på trottoaren. I nästa stund hade en av poliserna tagit mig i nacken, skruvat min arm bakom ryggen och börjat dra mig mot polisbilen. De slog mitt ansikte mot bakluckan, het av solen, sparkade isär mina ben och började leta igenom mina fickor. Varje gång jag försökte lyfta huvudet slog de det allt hårdare mot bilen.

Och så vidare. Alltför bekant för en del kids, tyvärr. Men om Gabel blev så rasande av detta att vi får se de kreativa efterdyningarna fortfarande, när hans band vuxit från ett enmansnummer till en kvartett, så må väl de här polismännen få gå vidare med sina små liv utan offentlig, verbal skräpphängning på Nöjesbloggen.