Nöjesbloggen

Vi var säkert där också
Header

Inför Ankka och Flow

12.08.2010 14.54 | Skriven av HBL Nöje i musik - (Kommentarer inaktiverade för Inför Ankka och Flow)

Det blir ett fett veckoslut med två stora festivaler i knutarna – Flow i Sörnäs och Ankkarock i Vandas Korso – men om den interna tävlingen mellan dem var i stort sett avgjord redan i vår när de första artistnamnen publicerades.

Flow är, som flera gånger tidigare konstaterats, på god väg att bli den viktigaste finländska sommarfestivalen för ny musik, speciellt riktad till musikdiggare, medan Ankkarock alltid profilerat sig som en avslutningsfest för skolelevernas sommarlov och radar upp en sillsallad av mainstream, metal och inhemsk radiopop som bakgrundssorl till ölandet.

Don Huonot är årets ankor.

Bland de nio (9) utländska gästerna på Ankkarock finns ändå några intressanta namn från Storbritannien, närmast skotskan Amy Macdonald och electrobandet Enter Shikari, plus förstås Editors som har all anledning att kompensera för sin ganska frånvarande keikka på Tavastia i maj. Lägg till de amerikanska punkarna Against Me! vars förra Finlandsspelning var 2005 på Semifinal.

De inhemska bidragen värda att notera är alltid briljanta Disco Ensemble, återförenade 90-talsstorheterna Don Huonot samt Michael Monroe som får sällskap av ex-Hanoi Rockskollegan Nasty Suicide på gitarr. Hardcore Hanoifans kan också spana in Sami Yaffa som gästartist för barnbandet Philadelphia DynamiteApocalyptica är headliners på lördag och Children Of Bodom avslutar festen på söndag.

Men Flow alltså … det är visserligen orättvist att jämföra, men där Ankkarocks utlänningar

Let It Flow.

räknas på mindre än två händers fingrar radar Flow upp ett hundratal liveartister och dj:er över tre dagar, de allra flesta från Finland, förstås, men bland dem också människoexemplar från Syrien, Tyskland, Kongo, Norge, Nigeria, Belgien, USA, Island, UK, Frankrike, Kanada, Mali, Sverige, Chile och Sri Lanka.

Det är ett fräscht antal helt nya fejs på listan, så som det ska vara på en riktig festival, men bland dem jag känner igen på namnet är det lätta att plocka ut några hållpunkter för de olika dagarna.

Fredagen inleder jag med norska Ulver som tagit steget från black metal till experimentell electro i atmosfärisk moll. Circle från Björneborg hyllades nyligen i svensk press som ”världens bästa band någonsin”, och det samma har inhemska källor tutat redan länge. Big Boi från Outkast är fredagens största namn med AIR, Broken Bells och The Drums på delad andraplats. Få se hur rangordningen kristalliseras.

Festivalen toppas av M.I.A. och svenska Robyn, men mitt lördagsintresse riktar sig också mot K-X-P lett av Timo Kaukolampi (ex-Larry & The Lefthanded och Op:l Bastards mm). Cyberviolinisten Owen Pallett hittar säkert sin publik från Tavastiabesöket tidigare i juni. Söndagen avslutas av Jónsi från Sigur Rós, men inte förrän The XX och kanadensiska Caribou sagt sitt.

Men det är bland de okända namnen det lönar sig att botanisera. Ingen är på Flow av en slump.

Ha en skön helg!

SPOTIFYLÄNK OCH BILDER PÅ ANKKAROCKS ARTISTER.

SPOTIFYLÄNK OCH BILDER PÅ FLOWS ARTISTER.

Nikki Sixx – hela intervjun

12.08.2010 12.07 | Skriven av HBL Nöje i musik - (Kommentarer inaktiverade för Nikki Sixx – hela intervjun)

Nikki i Helsingfors aug 2010. (Foto antagligen Kat von Dee.)

Det blev ingen spelning av Mötley Crüe i Sonisphere förra söndagen, sedan den plötsliga hagelstormen rev sönder scenen och regnet ödelade bandets utrustning som stod och väntade på att bäras in på scen. Bandet kunde däremot bongas i Helsingfors i början av veckan, bland annat var Nikki Sixx ute tillsammans med flickvännen Kat von Dee och strosade. (Kat är tatuererskan från realityshowen LA Ink.)

Hbl publicerade på lördag 7.8 en intervju med Nikki Sixx som jag gjorde i fjol på Sauna Open i Tammerfors, men på grund av utrymmesbrist på kultursidorna klipptes slutet bort. För den som är intresserad finns teten nu i sin helhet här nedan. Läs bland annat vem Nikki och Mick Mars vill att spelar dem i den kommande filmen om Mötley Crüe, baserad på den fantastiska bandbiografin The Dirt.

Sixx var på gott humör där vi träffades i hans backstagecontainer och berättade till min förvåning att han upplevde att Mötley aldrig lyckats slå igenom i Europa, men att man nu kommer att satsa mera på gamla kontinenten. (Det ryktas att Mötley redan tackat ja till att ersätta den uteblivna Sonisphere-spelningen nästa sommar.)

Nikki på Sauna Open 2009 (Foto: Janne Strang)

– Vi har en ny generation fans både i Amerika och här, tonåringar som inte ens var födda när vi började. Jag tror det är vad som händer när man bara fortsätter tillräckligt länge. Allt går i cykler, kolla på Rolling Stones Black And Blue (1976) eller AC/DC:s Fly On The Wall (1985), det var interimperioder då ingen var intresserade av dem, men i dag är de tillbaka större än någonsin.

Mötleys, Stones och AC/DC:s t-tröjor säljs numera på H&M till folk som inte har en aning om vad det handlar om, de har blivit varumärken.

– Det beror just på vår uthållighet, men också på att vi allmänt taget gett ut skivor av hög kvalitet.

Det kan man vara av olika åsikter om, speciellt när det gäller 90-talet. Varumärket Mötley Crüe förknippas visserligen med några revolutionerande bra album från medlet av 1980-talet, men också med en livsstil av drogmissbruk, sex och hårspray som få kan matcha. Mötley är mer än ett band, de har blivit en mytologisk ikon för rock’n’rollens sedeslöshet.

Det här är vad namnet Nikki Sixx innebär …

–  Tja, om du frågat samma sak av AC/DC eller Led Zeppelin skulle du få samma svar som av mig: Vi är musiker, och vi bryr oss inte mycket om vad som sker bortom det. Jag är antagligen den människa som allra minst tänker på vad namnet Nikki Sixx innebär. Jag är fullständigt omedveten tills någon tar upp frågan.

Du är medvetet omedveten?

– Jag finner det inte intressant.

Så du förhåller dig inte på något sätt till historierna och legenden om Crüe?

– Jag tänker aldrig ens på det. Det är något som måste lyftas upp framför mina ögon om för att jag ska betrakta ”the big picture”. Jag lever i nuet, och det är bra så.

Känner du aldrig att legenden behöver underhåll, att du borde festa på för att upprätthålla Crües rykte?

– Jag har inte druckit eller använt droger på flera år.

Så vad gör du för att ”take the edge off”?

– Jag vet inte … jag tar inte ”the edge off”, antar jag, hahaha!

The Dirt, skriven av Neill Strauss.

Myten om det vilda livet kring Mötley dokumenterades i den hyllade boken The Dirt (2001), kanske den bästa bandbiografin någonsin skriven. Men var allt som beskrevs där sant?

– Stora delar, hahaha …

The Dirt fick en uppföljare i Nikki Sixxs Heroin Diaries (2007), hans egna dagboksanteckningar från 1987. Året var zenit i Crües karriär och samtidigt den lägsta nivån av missbrukarliv för Sixx personligen, då han bland annat efter en överdos dödförklarades. Ambulanspersonalen återupplivade honom, men genast han vaknade till lämnade Nikki sjukhusbädden med iv-kanylerna hängande i armarna. Han fick skjuts hem med ett par fans och lovade dem dyrt och heligt att lägga ner knarket. Väl hemma sköt han ”naturligtvis” upp en rejäl dos till. Boken är en naken beskrivning av vad som händer när drogerna blir det viktigaste i tillvaron. Det är på gränsen till humoristiskt hur illa Nikki strular till sitt liv. Tusentals dollar går till knarkdealers dagligen, han skriver allt sämre låtar, beter sig om ett rövhål mot vänner, han umgås bara med idioter, han mobbar Vince Neil men kör själv i fyllan, han sitter i sin garderob i timmar när paranoian från kokainet sätter in …

Heroin Diaries slutar med en nästan religiös insikt som påminner mycket om AA-gruppernas, att släppa kontrollen och lämna över sitt öde i någon större makts händer. Är du troende?

The Heroine Diaries av Nikki Sixx.

– Nja, det var inte en gudsupplevelse som man vanligen tänker dem, för mig handlade det mest om att komma till ro med barndomens trauma och med min dödlighet. Jag försöker lära mig leva i nuet, vare sig det handlar om musik, fotograferande, kläddesign, skrivande eller att vara skivbolagschef … att se ny talang födas och utvecklas är vad som driver mig nu, i stället för det som tidigare drev mig, det som nästan drev mig utför stupet. Människor utvecklas, och jag vill inte att det förväntas av mig att jag ska vara den jag var för tjugo år sedan. Jag kan inte säga att jag alltid har hälsosamma tankar, mitt sinne är mycket mörkt fortfarande, men jag försöker fatta rätt beslut.

Hur ser du på musikbranchen i dag?

– Personligen ser jag att jag kan hjälpa unga band med min erfarenhet. Det är business, v isst får jag betalt för det, så som jag får betalt för att uppträda i dag också, men jag ger mer än jag får. Det handlar om kärlek. Inte behandlar man sin flickvän väl bara för att få en avsugning, du vet hahaha!!

På Sauna Open i fjol hade medlemmarna i Mötley Crüe sina personliga backstage. Förutom gitarristen Mick Mars, som satt i samma trailer som Sixx, hade trummisen Tommy Lee sin egen inhägnad på andra sidan området, och Vince Neil anlände bara minuterna före spelningen i en suv, och drog iväg så fort spelningen var slut.

Hurudan är kemin i bandet i dag?

– Den är bra! Vi har insett att vi är fyra totalt olika individer som tycker om helt olika saker, men som älskar och respekterar varandra och Mötley Crüe.

Vi pratar om realityshows (Nikki har tillfrågats ”a million times* men alltid tackat nej), Kat

Nikki och Kat i LA Ink.

och tatueringar, och Sixx visar en han tagit som föreställer Mick Mars. Från andra sidan trailern hojtar plötsligt Mick, 58: ”Jag har en tatuering av Nikki Sixx på mina ballar!”

Vi skrattar länge åt det plötsliga, dumma skämtet.

– Och vet du varför jag har en på ballarna!? För att ballar är gamla, fortsätter Mick, fortfarande liggande på rygg på soffan och med sin 20-nåntingåriga flickvän bredvid sig.

Jag tappar tråden i intervjun och jag känner att det är dags att gå och lämna killarna att fokusera på spelningen. Men en sista fråga ändå, till bägge.

När The Dirt görs till en film, vem vill ni ska spela er?

– Någon okänd, säger Sixx genast. Val Kilmer var skitbra som Jim Morrison, men det hade varit ännu bättre med en okänd.

Du då, Mick! Vem ska spela dig?

Laurence Fishburne!

JANNE STRANG

PS. Nikki Sixx är en flitig tweetare, följ honom på @nikkisixx!

PPS. Filmen The Dirt är enligt uppgifter i produktion i regi av Larry Charles (bl.a. Borat och Brüno) och beräknas enligt IMDB ha premiär nästa år. OBS! Icke att förväxlas med Dirt – The movie.