Redaktör Strang nyper Viking i rumpan. Kul.

Om man betalar 200 euro för en personbil har man rätt att vara skeptisk, men pytt – My Toyota Is Fantastic som det står på dekalen i bakrutan. Premiären på Åbo motorväg gick på 180 minuter blankt. Ett par Audin och en Porsche swooshade förbi men det bjuder jag på.

Installerad på Holiday Inn och med ett Åbo badande i solsken är det inte mycket att gnälla över. Flytet är på, ackrediteringen gick på nolltid (men inga drinkbiljetter i år heller wtf!?) och den traditionella skumpan knäcktes i väntan på mediabåten vid Aurastranden.

Redaktör Käkelä på båten ut till Runsala.

Har man inte sk. vip-pass för båten är det bussen och två kilometer språngmarch med lätt packning som gäller (eller hur, redaktör Pohjola ;) men det är allt fler som fattat att cykel är det överlägset bästa sättet att ta sig ut till Runsala. Cykelparkeringen har vuxit för varje år, nu var den rent löjligt stor. Skulle inte vilja leta min hoj där i nattmörker. Men å andra sidan, att köa till båten är något av det mest deprimerande man kan göra. Ibland tar det upp till två timmars köande att komma till stan. Hell on Earth.

Pyhät Tepot: "Kuka haluu dokaa jee jee jee"

Ett av fredagens uppdrag var att kolla exakt hur skit de nya ungtupparna Pyhät Tepot egentligen är. Svaret blev kluvet: sångaren Sipe Sontaläjä skulle inte träffa en ton om den så stod i hans ansikte och grinade, men bandet var helt ok, fucktist! Lite konstigt att placera ett av de hetaste ungdomsnamnen just nu på ölområdets lilla scen. Det innebar att fansen (som alltså alla är under 18 år) stod och hängde bakom ett hönsnät utanför och dreglade. Synd för dem, verkligen. Men igen ett bevis på att hela idén med skilda ölområden är ohållbart.

Hönsnät och annat relaterat diskuterade jag för övrigt med redaktör Bergholm för YLE Vega, som är på plats och gör ett festivalreportage. Lyssna på tisdagen!

Redaktör Bjon var inte chaufför eftersom hon "saknar körkort."

Efter Tepot gick vi och kollade Rise Against som var överraskande bra, och fick igång en ordentlig circle pit framför scen. Men som redaktör Bjon påpekade, det var lite generisk fiilis på sångaren Tim McIlraths röst – alla amerikanska ”punk”-band ska ha den där samma stadiga men ungdomliga stämman. Billy Talent och NOFX var ju också på plats samma dag, och bevisade att vi hade rätt.

Fat Mike. När amerikaner blir äldre är det vanligt att håret blir blått.

NOFX förresten, de var väl på Ruisrock senast 1993 då de var som mest i ropet, men deras dåliga attityd är kvar. Fittas med publiken så mycket ni hinner, bara! Det är du som blivit tjock, Fat Mike, i ditt blåa hår haha! Ännu tjockare var El Hefe (sic). Men skitkul var det, karnevalstämning och ett perfekt festivalband. Och vi fick förstås Kill All The White Man som avslutare. Man blir glad. Muy bueno!

Redaktör Grönroos hade sett en mycket intressant dröm förra veckan.

Men alla andra band å sidan, det enda som gällde var Ozzy Ozzy Ozzy. Redaktör Grönroos jobbade hela dagen på en fylla som skulle motsvara Ozzys trettio år i smeten, och han kom ganska nära. Vi fick bland annat höra en lång detaljerad beskrivning om en dröm han sett förra veckan. Mycket intressant, något om Day After Tomorrow och mumier. Ring själv och fråga. Men en unik upplevelse var det, att fysiskt känna hur man åldras bara av att lyssna på en annan människa prata. Tack för det!

I och med att Ozzy var enda superstjärnan på plats ville naturligtvis alla fotografera honom. Vi var 400 pers som anmält intresse. Tio valdes ut, och jag var en av dem. Tack till Katja på Sony! Så nu får ni verkligen njuta av bilderna här nedan, det var många bra fotografer som inte fick en chans på grund av de här :) Recensionen av Ozzy-giget finns att läsa på söndag i Hbl!

Följ oss också på Twitter, om ni inte redan gör det. Vi heter @hblrock.

Oz.

Gus G.

Oz.