Och frågetecknet i rubriken ska verkligen understrykas, för i år blir det riktigt pinsamt på sina ställen. Sedan det infördes någon form av kval i Eurovisionen så är det fyra länder som alltid har varit undantagna från de regler som alla andra länder tvingats följa. Alla har snällt fått kvala utom just Frankrike, Storbritannien, Tyskland och Spanien. Men med tanke på de senaste årens resultatlistor, när dessa länder nästan alltid legat i botten, kan man fråga sig om det verkligen är någon fördel att vara direktkvalificerad? Vad är idén med att vara med i finalen år efter år om man ständigt misslyckas där? I år är kvaliteten dessutom extremt låg, vilket ni kommer att se i klippen här nedan.

Vi inleder med det enda glädjeämnet i gruppen. Tyskland har, efter ett antal magplask de senaste åren, hittat ett guldkorn som man nu hoppas ska landet dess andra seger i tävlingen. Satellites är en bra poplåt och känns som den sticker ut i årets startfält, bara det är värt extrapoäng. Lena som sjunger känns lite skönt konstig och udda, som en lightversion av svenska Caroline af Ugglas. Vi får gå tillbaka ända till 2004 för att ens hitta en topp 10 placering, och det är ett ganska svagt facit för ett land som alltid tävlar i finalen. Men i år borde det gå bra för Tyskland, det är Lena värd. (4/5)

Sedan går vi vidare till Spanien. Deras facit är ungefär i samma klass som Tysklands, även här får vi gå tillbaka till 2004 för att hitta en topp 10 placering. Skillnaden är bara att Spanien ytterligare kommer att försämra sin statistik i år. Numret är cirkusinspirerat och känns väldigt rörigt. Kanske försöker man dölja det faktum att låten är pinsamt dålig. Daniel Diges sjunger helt okej men kan omöjligen rädda upp det här fiaskot. Han påminner förresten lite om hattmakaren i Alice i Underlandet. Algo Pequeñito är ett väldigt svagt nummer som troligtvis inte kommer att ge Spanien en placering ens bland de 20 bästa i finalen. (1/5)

Storbritannien lyckades rätt bra förra året när självaste Andrew Lloyd Webber hade skrivit låten. Femte plats är en riktigt bra placering med tanke på att förra gången man ens kom topp 10 var 2002. I år har man anlitat fler legendariska kompositörer att skriva bidraget. Mike Stock och Pete Waterman är giganter från 80-talet som skrev låtar år bl.a. Kylie Minouge. Men det här låter snarare som något ratat material som de hittat i en gammal skolåda långt in i garderoben. SÅ mossigt är det! Stackars Josh som sjunger That Sounds Good To Me borde ha stannat hemma. Absolut en kandidat för jumboplatsen (1/5)

Även Frankrike lyckades hyfsat förra året när man skickade den stora stjärnan Patricia Kaas. Men frånsett det så har man inte lyckats speciellt bra på senare år. I år tävlar man med Jessy Matador och låten Alllez Olla Olé som låter som någon slags blandning av fotbolls-VM dänga och aerobicpass. Oerhört märkligt nummer som knappast kommer att få någon framskjuten placering. Bra dansgolvslåt förvisso, men helt fel i Eurovisionen (2/5)

Slutligen har vi Norge som inte hör till de fyra stora men som i egenskap av värdland är direktkvalificerade. Här är det storslagen ballad, signerad Fredrik Kempe som gäller. Didrik Solli-Tangen sjunger jättebra och jag smälter av den här låten. Låter väldigt västerländskt och kanske kan det bli Norges fall i år. Men det är riktigt snyggt gjort så jag håller tummarna för att Didrik lyckas bra med My Heart Is Yours.