Igen. Det ska stå ”igen” som sista ord i rubriken. Det kan komma som en nyhet till somliga av er men Keppis och jag var på den ultimata hårmetall-festivalen i juni. Det var kallt, vi träffade Jürgen von Rainbow och hittade Blackfoot i Köpenhamn. Innan och mellan varven levererade vi några numera legendariska reportage från white trash trailer park. Dessutom såg vi många spelningar av vilka Twisted Sister och nämnda Rainbow var kanon.

Också det är en nyhet för många, inte minst hemma hos familjen och administrativa redaktionschefen som snart behöver ta ställning till researrangemang och kostnader, men vi är på väg igen. Nu först reser vi enbart mentalt men det är ju bara ett stenkast till juni 2010.

Det framgår inte ännu av den här lååååångsamt uppdaterade listan men också Y&T är på väg, Och Anvil, ”Metal On Metal”, Anvil.

Yesterday & Today! Ett mera passande artistnamn är svårt att hitta för Sweden Rock Festival.

Keppis som är en underbar fotograf och källa till mystiska anekdoter vet inte att han är på väg. Han kommer att gråta av glädje and it’s gonna be bittersweet.

Och det är nog bra att vi åker för det är en sak som oroat mig. Häromdagen kom Keppis emot mig i trappan och nynnade på nån syntpop, ”det här är jäääääävligt bra”, hmmm kan det ha varit Muse eller något liknande. Jag drog i nödbromsen, ringde Al Gore och plockade fram släggan för att trumma in ett S.O.S. i väggen.